Längtan

Varför saknar vi alltid det vi inte har, men uppskattar det inte när vi har det utan tar det för givet?

Idag iallafall så blev jag så otroligt sugen på att gå ut och gå i det guldskimrande solskenet som kom fram på eftermiddagen, så det blev mycket tankar. Hela vägen runt Gränby sportfält och till 4H-gården tänkte jag, sen stannade jag lite och klappade på några små söta hästar, verkligen jättefina ponnys har dom! Sen stirrade jag på dom elaka tjurarna som stirrade tillbaka och drog mig hemåt.

Jag längtar tills jag blir frisk, tills jag får ett jobb, tills jag ska börja tävla igen och umgås med människor, men mest av allt så längtar jag tills Camilla ska börja plugga i Uppsala, för då får jag en nära vän här(om hon har tid att leka med mig mellan alla tentor vill säga och om hon flyttar in i staden) som inte bor tusen mil bort, typ i Gottröra eller Rimbo.

Bikt.

Jag måste erkänna, jag tjuvläser Blondinbellas blogg ibland. Jag förstår inte hur hon har kommit så långt med den, men jag avundas hennes drivkraft enormt mycket, och hon har en glöd som få förunnats. Iallafall, idag så hade hon bilder från Makemebabies, och jag kunde bara inte låta bli.




Erkänn, vi skulle få rätt så söta barn ihop
(Även fast dom ser lite "dubbad reklam" ut).

Det är sjukt det här med bloggar.

Personer som jag skulle trott varit helt urblåsta, utseendet att döma, har fått en själ när jag läst deras bloggar, och personer som jag trott varit intressanta och spännande människor har inte haft så mycket mer än en cool stil. Sen finns det ju såklart undantag, men många av mina uppfattningar har ändrats när jag läst om dessa människor som blottar sina liv, sina fritidssysselsättningar och sina förhållanen till familj och vänner.

På tal om det hade jag tänkt att skriva lite om min familj någon dag, men har inte kommit så långt, så här är lite kort om min syn på dom.

Jag har en sval relation med min familj, iallafall mina föräldrar, det är inte så mycket "jag älskar min mamma" i mitt liv tyvärr, men jag har utvecklat något kritiskt emot min mor som gör att jag inte riktigt litar på henne, kanske har någonting med att göra att sålänge allt ser bra ut utifrån så kan det vara trasigt på insidan, om ni förstår?. Min pappa har jag inte umgåtts så mycket med sedan jag var barn, han har väl som de flesta andra pappor varit "den skojiga farbrorn", fast han har så lite tid över eftersom han arbetar 24 timmar om dygnet, annars har jag övningskört endel med honom nu i år och upptäckt att vi är rätt så lika. Mina syskon vänar jag ganska mycket om faktiskt, det har väl blivit så, iallafall jag och min syster, att vi gaddat ihop oss emot våra föräldrar om vi kännt oss orättvist behandlade, eller att vi pratar med varandra ifall något händer som man inte kan berätta för någon annan i hela världen. Mina bröder har alltid haft varandra, men vi har pratat mer och mer nu när dom tycker att jag vuxit upp och är stor nog att ge råd jag också.

Ja det var det om någon ville veta :P.


Sen har jag ju såklart min nya lilla familj som är på bannern, det är väl inte alltid så perfekt, men det är inget. Jag har det bra och jag kan prata med min älskade om allt, i dåliga tider är han något av personlig psykolog, sen att han inte alltid orkar lyssna är en annan femma, jag är inte heller alltid så bra på att lyssna, vi försöker finnas för varandra, det räknas. Katten har det lätt, det jobbigaste måste vara att hon ibland måste åka i sin lilla bur och det är ju jättehemsk, eller kanske att hon måste få en spruta i nackskinnet, vilket ändå inte kan kännas så mycket, kanske är det nog förresten att få medicin mot mask, men så långt sträckte sig nog hemskheterna i hennes liv. I övigt tror hon mest att hon bestämmer här hemma, berättar för oss när det är dags att gå upp och när hon vill synas, och skäller på mig när jag gäver upp allt hon så omsorgsfullt grävt ner i lådan.

Ah, usch, nu har jag också gjort det, det här är ett känsligt ämne faktiskt, vet inte varför. Ursäkta att det var väldigt oigenomtänkt, men jag orkar inte sitta och pyssla på saker som jag inte vågar publicera sen.

Tisslan?Trasslan?Miss Chess?No name





Något sådant litet och oskyldigt skulle väl aldrig kunna döda?
Ingen människa heller skulle väl ha hjärta att döda denna?

SCHLIDE !

Idag var jag och hämtade ut min studentpresent, den fenomenala Nokia 6500 Slide ! Jag är så kär så kär i denna lilla leksak, den har allt och lite till(iallafall allt och mer än vad jag begär), jag och syster upptäckte ex idag att nu har båda telefoner som man kan ringa videosamtal på :D.


So much to do and no time to do it...

Det är ju sommar för sjutton! Jag låg och tänkte inatt på vad jag vill göra på sommaren, bada och vila, ha semester och vila, grilla och vila, leka med mina småkusiner och kanske vila lite, titta på kattungar och leka i höet... sådant som man gjorde som barn.
Istället sitter jag nu här och tänker på att jag ska packa ihop och åka ut på landet för en veckas fullt arbete, sen åker jag hem på fredag, tvättar, packar och åker till o-ringen på söndag (iofs kul, men en hel vecka tillsammans med min mor kan vara påfrestande, dessutom ser hon det som en semester, men jag tycker inte att det är semester att springa 6-7 km/dag i fjällen), efter o-ringen blir det till att åka hem tvätta och packa om igen, sen ska jag jobba i tre veckor i streck O_o(Nu kanske ni inte tycker att "jobba tre veckor i sträck" kan vara så farligt, men jag börjar kvart i fem på morgonen och kan då inte bo hemma utan måste bo antingen hos mina föräldrar eller hos min bror dom tre veckorna, det är pain). Efter det är sommaren slut och jag ska tillbaka till skolan, även fast jag lägger upp ett individuellt schema iår och inte behöver göra mer än ett par inlämningsuppgifter och nationella i svenska som jag totalt sket i i våras så känns det inte kul, jag gillar inte skolan.

Någon gång i framtiden...

Då ska jag ha en katt som är precis lika duktig som den här tjockiskissen



:D

VÅTMARK!

Jadå, mina två lediga dagar var det. Jag vaknade klockan tio imorse av att min syster ringer och undrar vart nycklarna till cafét är. "Shit" tänkte jag och sprang upp, jahadå, jag hade tagit med mig nycklarna hem såklart. Dom hittade tydligen extranyckel ändå och öppnade cafét även fast det är skitväder. Men så var det massa bråk hemma osv. så en timme senare ringer pappa och säger att jag måste "sätta dig på första bästa buss och åka ut med nycklarna." ... Älsklingen ringde svärmor och hon ställde upp på övningskörning ut på landet, som tur var. Där var det krig och usch, och dålig karma, jag ville hem. Blev inte mycket vila och lugnt idag då eftersom mina föräldrar har ringt/smsat en miljard gånger.... jag blir så trött.

Imorgon då? Min andra lediga dag, eller? Nej, då måste jag jobba för min syster har fått ett möte som hon måste på... livet S U G E R ... Så nu blev det EN ledig dag mitt i veckan, på onsdag... men då ska förmodligen Grappes morbror och mormor komma förbi, kan bli kul att få träffa hans släkt mer för den delen, men jag är så trött nu, nästa vecka så ska jag jobba 13 timmar om dagen, eller 12½, men med ca en halvtimmes resväg mellan jobben. Klagaklagaklaga.... varför kan det inte finnas fler människor och skjuta över ansvar på, jag vill inte ha ansvar nu, jag har ju sommarlov FFS ! Eller ? Borde man inte få ta sommarlov efter studenten också, man kanske behöver lite ledigt ?

Cogito, ergo sum

Ja, mycket tänker jag, men lite finns jag nog.
Dagdrömmer mig bort till saker jag vill göra och platser jag vill vara på, tänker på personer jag saknar och på dom som betyder mycket för mig just nu.

Det jobbiga är att om jag tänkt på en sak, kan tom. varit ett bra tag, och börjar fundera på något annat så försvinner ofta det första ur huvudet. Undrar om jag egentligen har ett geni liggandes inuti mig som bara sover litegrann, eller är halvt?

Jag är ju så rackarns tankspridd, fråga bara ex. stackars älskade Grappe, vars saker jag lägger undan för dom är i vägen för mig och sen när han frågar var något ligger så snäser jag "där du har lagt det", haha, tills jag kommer på att jag lagt undan det själv xD, för att inte tala om hur ofta jag tappar bort nycklarna, jag bara lägger ifrån mig utan att tänka på. 
Min käre vän Fabian har också fått smaka på vims, hur ofta har jag inte tänkt att jag ska ta med mig något från/till skolan, ex. en bok eller en penna för att prata småsaker, och sedan glömt? Eller när jag tappade bort mitt pass och han fick skulden (det hittade jag däremot dagen efter på en liten gräsplätt utanför willys, hade bara tappat det), för att inte tala om att stå och prata i telefon och tänka "vartfan har jag lagt mobilen" tills man ser i spegeln att man faktiskt har den mot örat. Jadu, jag blir nog aldrig klok på mig själv.

Förlåt för jag är vimsig.

Nyare inlägg
RSS 2.0