Nästa utmaning
Skulle hämta mina hörlurar som låg i träningsväskan från igår. Högst upp låg mitt startbevis med baksidan uppåt, där är det reklam för olika lopp nästa år och jag såg ett som jag SKA springa! Lidingö ultra 50K, 4:e maj, 50 km backig terräng.... nu får träningsvärken för den här gången släppa så jag kan börja med nästa projekt!
... ... ... Jag kan inte gå ordentligt och inte ställa mig upp utan att dra upp mig med armarna just nu, men känner det här kärlekspirret som när man verkligen, verkligen vill något när jag tänker på det där loppet. Så, mamma, du undrade vad som skulle komma näst.
Har hittat ett jättebra träningsprogram också. Tänkte vila några dagar först nu bara.
Lidingöloppet
Egentligen var det dumt av mig att starta.... jag har varit sjuk i över en månad och är egentligen inte frisk än, men jag visste att jag skulle springa ändå, jag bara är sån. Jag förnekade det för mig själv och sa till Grappe dagen innan "om jag dör imorgon så älskar jag dig och har haft det bra"... halvt på skämt, men man vet aldrig, som sagt är det ju egentligen jättedumt att chansa och springa när man är förkyld, särskilt tre mil.
Så hur gick det, jag värmde upp lite upp till starten, kände mig lite varm och anfådd men tänkte "det här kan gå". Uppe vid start var stämningen hög, musik, peppad speaker, otroligt många taggade löpare. Jag glömde bort mina symptom och började komma in i stämningen. Jag hade inte tagit reda på silvertiden innan, men när det ropades upp att den låg på 2 tim 38 min så tänkte jag att det var uppnåeligt och satte det som dagens mål.
Startskottet gick och jag hamnade mitt i klungan för att springa om den ena efter den andra, jag älskar starten på såna här event, jag känner mig alltid så peppad. Jag kände mig stark, och förvånansvärt pigg första milen.... när jag passerat 20 km (kvar) markeringen så tänkte jag att det faktiskt var löjligt hur lätt det gick och jag hade gott om marginal till silvermedalj. Efter halva banan ungefär stöter jag på min klubbkamrat, hon går vid det här laget, konstigt tycker jag, dunkar henne i ryggen när jag springer förbi. Ett par km efter detta börjar det dock bli jobbigt och jag förstår varför Amanda promenerar. Vid 12 km kvar tar jag mina första gång-steg.... jag har hunnit bli rejält hungrig också, och ångrar att jag inte tog mig banan och bulle vid tidigare vätskekontroll. Vid tio km kvar är det ny vätskekontroll och de har både bullar och bananer där med till min lycka! Trycker i mig två bullar, en banan och tar även sportdryck där.
Sista milen var tung, jag gick uppför backarna för att orka ta i mot slutet när det flackade mer...allt som allt är jag nöjd då jag knappt tränat senaste tiden, nästa år är jag i bättre form :)
Sluttid: 2:50:01
Placering:601 av 3426 fullföljande i min klass (kvinnor 30 km) totalt på banan 5314 av ... ja, jag vet inte 15-16000 fullföljande kanske.
Idag är det ryggstupa soffläge som gäller.... tänkte mig loppis tidigare i veckan, men det blev inget med det.
<3 tradera
Inte just de jag tänkt mig från början, men jag är sjukt nöjd med dem! Tradera 500 pix, ett par vagabond i riktigt gott skick, det var första gången jag vågade ta en chansning, detta är strl 37 så jag var rädd att det skulle bli fel. Men de är över förväntan och jag känner mig både ekonomisk och miljövänlig.
Lång dag.
Jobb 8-17
Plugg 17-19
Nu överväger jag om jag ska träna en snabbis, blev lite jobbigt bara för jag har fått paket, och jag väntar på två saker, så är så himla nyfiken på vilket det är, och hur båda sakerna ser ut så klart... så först måste jag nog gå till Gränby. Får väl ta på mig träningskläder innan så jag är förberedd.
Sedan matlagning.
ABC
Igår tränade jag för första gången på säkert en månad, på lördag ska jag springa lidingöloppet, men det går säkert bra. Dessutom har jag börjat förstå kemin lite.... jag hoppas jag knäcker den innan veckan är slut.... så har jag en vecka på den sista uppgiften istället för fyra dagar, haha.
5
Sex dagar till lidingöloppet, fem pass tills jag slutar på max, tio tills jag MÅSTE vara klar med kemin, annars kommer säkert någon kommungubbe personligen och hoppar på mig.
Mitt liv känns rätt bra, synd att jag måste gå ut idag bara.
Medicin, igen.
Idag känns det värt att betala radioavgiften, tack SVT att ni tar in debatten i ett pålitligt forum som människor tar till sig.
Jag fick inte bädda in den men titta här, den är ungefär en timme lång.
Bullboxer
Dumt av mig, jag behöver ett par nya vinterskor i år. För fyra år sedan köpte jag ett par doc martens, jag har misskött dem otroligt, men de har ändå hållt, och sulan är det fortfarande inga problem med, det är bara att det gått hål på ovansidan så jag blir blöt om fötterna... dock skulle jag nog kunna putsa upp dem så de ser bra ut.
Kontentan är att jag köpte ett par skor för fyra år sedan i bra kvalité, förra året ville jag inte ha stora kängor på vintern så köpte ett par finare vinterskor med klack, budget från Din Sko. De gick sönder på en månad ungefär och det blev mina docs som höll ställningarna förra vintern också.
I år tänkte jag att jag skulle satsa på ett par i kvalité igen, för jag sparar ju på att köpa ett par för tusenlappen som håller i fyra år istället för ett par för 300 spänn som håller en månad. Jag hittade vad jag sökte, men alla andra hade också upptäckt dessa, de finns bara i strl 39-41 ÖVERALLT!
Och detta är ett riktigt "VILL HA" inlägg och ingen facerape.
Att sluta jobba frivilligt
Om en månad slutar jag, vad ska jag göra då? Alla frågar, saken är den att min plan är att tänka, ta åtminstone två veckor till att tänka över livet ordentligt. Jag ska plugga, kanske söker jag även ett extrajobb, men det är inte så att jag börjat söka innan jag ens slutat.
"Hur går jobbsökandet?" är frågan jag får.... men alltså, anledningen att jag slutar jobba här är att jag inte mår jättebra av det och börjar känna mig väldigt sliten, jag tror inte situationen blir bättre om jag pressar mig ytterligare genom att börja söka andra jobb. Missförstå mig rätt, jag älskar mina kollegor och det är inte så att jag egentligen blir illa behandlad, men den ständiga stressen, tiderna som sträcker sig runt hela dygnet och gäster som tilltalar en som att jag var värd mindre än det deras hund spydde upp på mattan igår tär på mig, jag orkar inte det längre. En kollega sa här om dagen att han tyckte det var synd att jag slutade, att han tyckte jag var duktig. Jag vet att jag utvecklats som person och jag har växt väldigt mycket i och med detta jobb, men stannar jag kommer jag att bli bitter, och jag vill inte förmedla det till nya, duktiga och hungriga medarbetare. Jag är väldigt tacksam för allt jag fått under dessa år, men nu är det dags för en ny era.
Jag vill hitta min harmoni, och jag tvivlar på att den finns bland pommes-os och hamburgare, meningen var att det skulle bli ett "sålänge-jobb" för att komma ur arbetslösheten, ett jobb jag skulle ha tills jag kommit på vad jag vill göra med livet, jag skulle börja plugga och söka annat, men blev bekväm i tre år, nu är jag livrädd för detta steg, men jag känner samtidigt i hela min kropp att det är rätt, att jag behöver det.
En sak är i alla fall säker, jag ska måla naglarna och bära örhängen igen! Jag ska få tillbaka min identitet.
September
Ledsen igen för dålig uppdatering. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det händer inte så mycket i mitt liv. Jag jobbar, jag pluggar, jag kanske hittar på något ibland. I helgen bowlade vi, annars sover jag väldigt mycket nu, det är väl mörkret och arbetstiderna.
Jag funderar på att lämna in min skriftliga uppsägning idag, men jag vet inte vad jag förväntas skriva, fullständigt namn, personnummer och datum är jag rätt säker på, att jag säger upp mig, varför jag säger upp mig? Tacka för åren? Eller ingenting, jag har aldrig gjort detta förut.
