Those who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night

Jag åt godis nyss, men bara tre bitar, det är okej.

Äntligen är allt tvättat och inplockat i skåp och lådor(vi har rena kläder igen!!! Ok, det kanske inte var så farligt, men alla favoriter var slut), plockat undan och dammsugit har jag gjort också. Kanske att det blir lite golvtorkning imorgon också.

Imorgonbitti börjar jag klockan sju, det känns bra, om det är bra väder kanske jag tar en tur i utomhuset då också, lite jogging är aldrig fel, det jobbiga är ju att jag bara äger ett par träningsskor (som egentligen är köpta för utomhusträning, men ändå) och måste köpa ett nytt par att ha på gymmet om jag springer ut i leran med de jag har.

Nu har jag slutat jobbet, och Grappe sover fortfarande. Han klagar på mig att jag sover länge när jag är ledig, men han sover ju desto mer när jag jobbar,så jag tror han vinner i sovandet ändå.

Idag har jag suttit och pratat religion med min jobbarkompis Prem, han är lite av en storpappa på jobbet. Dock förstår jag inte riktigt allt han säger eftersom han pratar mycket, fort, med brytning och vänder om i grammatiken, men jag försöker hänga med, och tror att om jag pratar med honom mer så förstår jag bättre (på tvätten var det ju folk som var bra mycket sämre på svenska, men lärde man sig deras stil så gick det).

Imorgon är det blodprov, tvätt och möte med biståndshandläggare på schemat, jag kanske ska städa idag.

Så, igår var en mördardag. Jag började klockan 7 på hemtjänsten,

vid 9-10 får jag första samtalet från min läkare på kvinnokliniken, hon ville att jag skulle komma in och ta blod varje vecka tills mitt hcg ligger på 0, det var på 200 nu, alltså en vecka efter operation så skulle jag fortfarande få ett starkt plus på ett grav.test (och förmodligen en två veckor till efter detta, lite sorgligt är det).

Strax innan lunchen, kanske vid halv tolv, får jag andra samtalet, från biträdande chef på max "Hej Janie, kan du komma in vid åtta ikväll istället för ett?", men på schemat stod det att jag skulle jobba inatt och inte igår så jag blev förvirrad och inte alls glad eftersom jag hade planerat in ett pass på hemtjänsten imorse egentligen (ibland blir det på fel dag när de lägger in nattpass efter klockan tolv, men det är ju inget man reflekterar över när tiderna lika bra kan stämma in på fredag som lördag). PANIK!

Direkt efter det ringde tandläkaren och ville avboka en tid som jag hade i nästa vecka (andra gången de avbokar nu, samma besök).

Jag slutade vid 13.30 efter att jag pratat med samordnaren om att jag inte kunde jobba morgon idag.

Sen åt vi thai-mat och åkte till valsätra, trött som en gnu.

Jag sov 1½ timme ungefär och började jobba vid 20 på max....nio timmar, helt slut, gick liksom och la mig runt samma tid som jag börjat jobba dagen före.

Idag har vi varit hos Svante typisch hela dagen (vilket var bra med att det blev så knäppt igår, vi kunde åka dit och leka hela dagen idag), spelat spel, grillat och töntat oss. Det var mysigt. Något annat som är mysigt just nu är regnet på fönsterrutan, ska bli skönt att sova till det och veta att jag är heeeelt ledig imorgon, förutom att jag ska städa, men det kan jag ta i min egen takt då. God natt.

Ååååh, jag är trött. Imorgon börjar jag jobba klockan 07.00 ... men vi hann med en del idag, sova får man göra när man är gammal.

Jag är helt slut, vi var hemma hos Grappes mamma, jag somnade i hennes säng, det var skönt, sen kom Grappe och undrade om han skulle åka hem utan mig... så jag fick gå upp.

Det var kul att jobba idag däremot, många reaktioner på mitt nya hår, och eftersom de flesta gamlingarna är lite halvdementa och jag inte jobbat på en månad så trodde många att jag var ny också. Haha, då blev de förvånade när jag redan kunde deras rutiner!

Katten har spytt igen, anledningen idag är väl att hon mumsat i sig något jättegott i utomhuset, men det var inte så kul när det låg en spykorv på golvet och lite på min tröja... SUCK.

Dieten går bra, jag känner mig smalare och jag är inte hungrig, men man känner ju att något saknas i intaget. Jag vet dock inte om jag gått ner något ännu då vi inte äger en badrumsvåg, jag vet inte om jag vill ha någon heller, det gick inte så bra sist jag bodde ihop med en sådan.

Nästa vecka blir en djävulsvecka, tvättid, ett möte med myndigheter, ett tandläkarbesök, ett dietistbesök (ÄNTLIGEN, YAY!), sex arbetspass och en påskmiddag hemma hos päronen. Så, jag är rätt upptagen då, så att säga.

Jag ska ner till Ackis idag och lämna bloood. Förhoppningsvis går det åt rätt håll nu så jag slipper någon efterbehandling, men jag känner inte av det längre, så det är ett gott tecken. Jag hänger i många utomkvedsforum just nu(det gjorde jag i och för sig innan också, men i alla fall), och häromdagen läste jag ett inlägg om en tjej som skrev att embryot växte som det skulle och fortfarande levde (!) när hon opererades, jag är glad att ingen gav mig den informationen varken före eller efter om det var något levande därinne, vad hemskt att veta.

Det snöar också, igen, kan det bli vår nu????????? Då ska jag köpa ett par inlines! I sommar ska jag åka inlines till jobbet, JA!

Idag ska jag köpa en klänning på H&M tror jag, det är en fin en... jag provade den utan förväntningar för tajta kläder sitter inte alltid så smickrande på en som har lite knäppa kurvor (ni vet markerade love handles och skit), den var fin men 38an var för stor! Så nu ska jag titta om de har någon 36a nere på stan, om inte klarar jag mig ändå, men det är kul att ha lite fina vår-/sommarkläder. Sedan har jag tänkt på det där med magtröjor som ska komma snart, är det verkligen en bra idé? Jaja, får se om jag vågar, under spice girls-perioden var det inga problem, men då var jag typ åtta år också. Kan lätt bli att man känner sig lite naken i korta shorts och magtröja, på stranden kanske det är ok, men en dag på stan...njae, kanske, får se. Det kommer väl en bild på klänningen sen om den köps.

Nej ni, här kan man ju inte sitta och dega, eller? Har fått ett förslag av Fabian att komma ner till stan och leka med honom, det låter lite lockande, men vad ska vi göra?

Jag har börjat på diet, lite halvt igår, lite helt idag. Low carb high fat, får se om den funktionerar, det är ju vanlig mat, man ska dra ner på kolhydrater (det stod kalorier förut upptäckte jag, tyvärr är det inte "k" som "k", annars hade det fått vara) bara och välja rena fetter, typ smör istället för margarin osv.

Jag ska boka tvättstuga idag.

Utlomlands vore jävla härligt, jag drömmer om Turkiet, och det är inte särskilt dyrt heller typ 12.000 för två pers i två veckor med resa och hotell, halvfint hotell till och med. Men Grappe envisas med att han inte vill åka till Turkiet...jag måste faktiskt säga att den bästa semestern jag någonsin varit på gick dit, jag var i och för sig nio år och anledningen (inte enda anledningen då, men en stark en) till att jag tyckte det var kul var att det fanns två brittiska pojkar på hotellet som bråkade om min kärlek, haha!

Nu verkar det inte som om Fabian vill leka längre, jag är för seg. Jaja, kanske en tur till gymmet idag då?

Det var en fin film, nu ska jag bli skogsmänniska! Alla stackars djuren.

På vägen dit blev vi stoppade av polisen också, tant polisen bad mig göra blåstest..... få se nu, det är tredje gången jag har blivit stoppad och jag har haft körkort i 1½ år, haha. Men det är väl förståeligt att de står i stan en lördagsnatt.

Avatar 3D, mysigt med nattvisning.

Färgning 1 tog sig inte alls... räckte inte ens till hela håret med två förpackningar. Åkte till Willys i mössa och köpte mer.

Färgning 2, ett tydligt resultat... men inte riktigt rätt. Jag sover på saken.

Färgning 3... jag chansar på att mitt hår är rätt slitet nu, men det lär bli åtminstone en omgång till.

Idag har jag uträttat ärenden, visat upp sjukintyg för alla chefer och fått ett schema på hemtjänsten på 62% i framtiden. Så typ 100 timmar säkert varje månad vilket är rätt skönt. Nu ska jag bara kolla upp vilka dagar och vilka tider jag kan jobba på max i framtiden, usch, massa fix, men det blir nog bra.

Nu har jag en hemsk "mensvärk" men det är säkert såret som håller på att läka, jag hoppas det så det inte är några problem.

Sedan håller jag ju på med projekt "förstöra-mitt-hår-så-mycket-jag-kan-på-så-kort-tid-som-möjligt", just nu är det lite morotsfärgat, kinda gingerish, jag sitter i valet och kvalet om jag ska slänga i lite mer blont idag eller vänta lite, kanske göra en hårinpackning.... jag har ändå använt sju förpackningar nu på tre färgningar.

Det kan komma upp bilder, jag varnar er.

Jag vet att några undrat, såhär är det, redan för ett par år sen började jag och Grappe prata om tillskott. I december tog jag ut min p-stav. Min första mens kom i mitten/slutet av januari och ungefär en månad senare (25/2) plussade jag. Jag blev lite chockad, och kände att jag borde känna mig glad... men jag hade inga symptom direkt så det var inte som om det var på riktigt om ni förstår?

Söndagen den 7/3 började jag blöda, eller natten till måndagen om jag ska vara korrekt, jag blev lite orolig och ringde jouren på gynakuten, hon sa, som vanligt, att jag skulle vänta och se för dom kunde inget göra.

Dagen efter började det göra ont på vänster sida som mensvärk fast värre, jag åkte då in för att tvinga dom att titta på mig. Väl där fick vi vänta och vänta och vänta. Jag kom in till en barnmorska, vi skakade hand och hon sa att hon hade lite bråttom till ett akutfall men att hon en skulle ta en snabbtitt med vul (ett ultraljud som man gör i livmodern genom att stoppa in en stav i slidan). Efter två sekunder sa hon, "här är din livmoder, jag ser ingen pågående graviditet där tyvärr, nu måste jag springa iväg". Sen blev vi lämnade, helt stumma, jag Grappe och Mickis... en halvtimme till fick vi vänta. När bm kom tillbaka sa hon att hon ville titta mer eftersom hon inte sett något i min livmoder, hon tittade upp mot vänster och kände och klämde, hon sa att hon skulle ringa en kollega så han kunde dubbelkolla och utan att förvarna mig så stod hon i telefon bredvid och sa till honom "Du... den där tjejen jag pratade om, hon är lite svullen i vänster äggledare, vill du komma upp och titta?", då bröt jag ihop, jag hade läst på om det där, ett utomkvedshavandeskap, även kallat ett x. Det betyder att ägget fastnat och blivit befruktat, men växer på fel ställe, oftast då i äggledaren, vilket betyder att det helt klart är kört för ungen, men även kan ge den havande komplikationer som ex blödningar och kommande barnlöshet.

Kollegan kom upp och tittade, han trodde att det bara var svullet eftersom äggledaren kan svullna något om den precis släppt ifrån sig ett ägg och sa att jag kunde gå hem men skulle höra av mig om det gjorde ont. 

Jag sjukskrev mig och fick tid på måndag och på tisdag först för att lämna hcg-prov (ett blodprov som mäter hur mycket graviditetshormon man har i blodet, ungefär som en graviditetssticka fast känsligare då man kan mäta exakt halt av hormonet), och sedan för en ny undersökning.

Så var det bara att vänta igen då, det där jobbiga ni vet... och att inte veta är hemskt. Samtidigt så hann jag vänja mig med tanken på att jag kanske hade ett x i magen.

På måndagen började jag känna mig illamående och hade bristningar på magen, mina första riktiga graviditetssymptom, åh det var så härligt, och jag började hoppas på att bm hade missat en liten i min mage, jag var ju ändå bara i vecka 7(6+4), alltså inte så långt gången, när jag var in första gången.

På tisdagsmorgonen, igår alltså, vaknade jag av att jag hade ont på vänster sida som förra gången, hade tid på sjukhuset 8.30, jag var lite negativ igen. Vi åkte in och fick veta att mitt blod hade en ökad hcg mängd, då blev jag lite positiv och frågade om det var möjligt att det kunde vara en vanlig graviditet fortfarande, hon sa att det kan ju det, men att hon var tvungen att titta. Hon hittade inget i min livmoder heller, däremot trodde hon att jag hade en hinnsäck i vänster äggledare och ringde in en kollega (lägg märke till att den här barnmorskan var proffsigare och förklarade allt efterhand för mig istället för att som den andra bara dra iväg och ringa in någon annan och inte berätta om sina misstankar), han tittade också och dom kom överens om att operation snarast nog var bäst. Då sa hon att hcg bara fördubblats vilket gjorde det misstänksamt att det var ett x eftersom det borde tredubblats på den här veckan som gått egentligen (vilket jag tyckte var bra med henne också, att hon tog reda på först och sedan berättade det där som hon lika gärna kunde sagt innan).

Jag fick ta massor av prover, har säkert en 10-15 hål i armar och händer nu, och lades in fastande för operation (observera att jag inte ätit någon frukost innan för jag tänkte att om det skulle bli operation så kunde jag få komma in fort, men icke, och inget sockerdropp fick jag ens, bara saltlösning, så jag var rätt groggy), efter lunch, vid tvåtiden kanske kom min läkare, som jag även hade idag, och ville göra ett till vul, bara för att vara helt säker. Hon tittade tyckte att det nog såg rätt bra ut i övrigt och att hon trodde jag skulle få komma in på operation snart (hela tiden hittills hade jag fått vänta för jag mådde "för bra", men jag är glad att jag aldrig hann få ont). Så vid tretiden kom dom och gav mig massor av mediciner och tvättade och dittan och dattan, jag fick en morfinspruta och skulle sedan direkt efter, nyknarkad, byta säng till operationsbritsen, det var en pers kan jag säga. Sen kom jag in i salen, läkarna och kirurgerna var ett trevligt gäng, trots att jag inte kommer ihåg varken ansikten eller namn eftersom jag var för hög då så tyckte jag dom verkade trygga och skämtsamma med varandra, och sen sövde dom mig.

När jag sedan vaknade på uppvaket hade jag syrgas, två droppslangar, en klämma i fingret, ekg-mätare och blodtrycksmätare, jag kunde inte röra mig för alla sladdar, dock hade de plockat ut slangarna jag hade i halsen och katetern, vilket var jävla skönt, annars skulle jag nog fått panik. Hon kom och fyllde i mig lite morfin, trots att jag sa att jag inte hade så himla ont, att jag ville ha mat... klockan var nu 17 och jag hade varken fått äta eller dricka på hela dagen, jag fick då munspray av narkosläkaren, haha, bra mat. Jag fick lite mer morfin, sedan frågade hon om jag ville ha ytterligare en spruta innan jag åkte upp på avdelningen men jag tackade nej, jag kände ju knappt någonting då.

På avdelningen sa jag att jag var hungrig, jag fick då ett glas vatten, för man kan bli illamående av narkosen.... vattnet gick bra, då fick jag i alla fall ett glas nyponsoppa, men det var allt på hela dagen igår som jag blev erbjuden. Tur att svärmor gett mig en banan, för den var hemskt god på natten när jag vaknade plus att jag fått en chokladkaka av mamma och pappa som jag mumsade lite på emellanåt.

Så, sammanfattningsvis, jag var gravid, men planterade fel. Dom har inte hittat några fel på mig, så jag hade mest bara otur. Mitt hcg har nu sjunkit från ca 7000 till strax under 2000 vilket förmodligen betyder att dom fick bort hela graviditeten. Läkaren tyckte att vi kunde hoppa över en menscykel nu och försöka igen om två månader, mest av psykiska skäl, just för förlusten och det, om vi bara ska tänka fysiskt så är det bara att tuta och köra.

Så allt slutade lyckligt, jag är glad att jag pressade dom att kolla upp mig innan något hände, jag är inte så jätteledsen över att det blev fel den här gången, sånt händer, och om allt går som det ska nu så kanske vi har en knodd till nästa vår/sommar.

Så kanske ni får veta varför sen.

Det var ju inte som om jag inte redan misstänkt detta.

Men jag läser på om värre saker som komma kan, men som sagt, inget är säkert förrän på tisdag... varför? När vi var där förra veckan fick vi vänta fyra timmar på kanske 15-20 min vård, och då var det mesta fysiskt, ingen direkt fråga om man mådde psykiskt dåligt. Sedan får jag vänta en hel vecka till det konstateras vilken av alla komplikationer jag blev drabbad av, om mer vård kommer eller om jag är helt normal och bara får gå vidare.

JAG HATAR ATT VÄNTA(som om ni inte redan visste)! Hela livet ska det bara väntas och väntas.

Ibland tänker jag att jag skulle ha en lösenordsskyddad blogg där jag kunde skrika ut känslor och åsikter.... men orka.

Idag har vi suttit på akuten i fyra timmar, det var inget bra alls, tyvärr. Återbesök på måndag. Men bättre att veta nu än att hoppas och bli besviken.

Det är nog ingen fara.

Jag har ringt och ringt och ringt till vårdcentralen hela morgonen.... och inte har dom något specnummer så man hamnar i kö, neeej det tutar upptaget så får man prova igen senare. Från halv nio till tio i tio tog det innan jag kom fram. Så nu ska jag dit den sista och ta prover.

Ett kacklande lass

Buss 545, Broby-Kristianstad

Cirka 40 överförfriskade ungdomar åker nattbussen mellan Broby och Kristianstad. Bussen är framme i Kristianstad och passagerarna är på väg av.
Kille ~25: Tack för skjutsen!
Busschauffören ~60: Var så lite. Det kändes ungefär som när jag körde kycklingar för Kronfågel för 30 år sedan.

 

 

 

Jag vet hur det känns, ändå hade jag bara två här igår.... och så jobbet då, men det är inte riktigt samma sak.

Klockan 20.45, kom ihåg det.

5 veckor kvar till min födelsedag, det känns som att det går jättelångsamt nu, men när dessa veckor väl gått kommer det nog vara tvärtom, att det känns som om tiden bara sprungit iväg.

Jag mår illa, det är ingen bra idé det där med att äta ett helt paket gifflar själv i väntan på en en pizza när man är hungrig, och sen dessutom smälla i sig pizzan på en gång också.

Lite trött också, men jag ska jobba inatt, det sköna är att när jag kommer hem så har jag sängen helt för mig själv eftersom Grappe är hos Tony på lan tills imorgon (på min begäran då jag ska röja järnet här då, imorgon alltså).

Jag tog ett bad i en timme och läste jättemycket i en bok som jag fick låna av C (mycket tjat om C hela tiden, men hon är min käraste lilla tös), den heter Gunnar, precis som huvudpersonen. Det är en rolig bok, men jag kan inte riktigt kategorisera den i varken genre eller ålder, men förmodligen är den en typisk ungdomsbok (typ slutet av högstadiet-gymnasiet bok), Gunnar är en liten gubbe som precis fått en hjärttransplantion, hans fru är död sedan ett par år tillbaka och han har nu ofrivilligt blivit sjukpensionär. Han forskar i självhat på sin fritid, samtidigt som han raggar på sin sonsons dagisfröken och försöker gå tillbaka till jobbet och jobba gratis för han är så uttråkad om dagarna.

Det är Bob Hansson som har skrivit, jag har för mig att han föreläste på GUC när jag gick där. Det var en bra sak med GUC att det kom en författare dit varje år på bokens dag, jag tror att det var Bob första året, sedan var det Jonas Hassen Khemiri (han som skrev "ett öga rött") andra året, han var jätterolig! Tredje året skolkade jag den dagen, det var synd, jag missade Niklas Krog... vi som precis höll på att läsa hans böcker också, jag brukade läsa högt för Grappe på kvällarna.

Massa tjat om böcker bla bla jag gillade att läsa när jag var liten, men jag har liksom inte utvecklats någonting, jag har fastnat i det där med barn och ungdomsböcker, ibland läser jag deckare, och även fast jag inte vill erkänna det så tycker jag att det kan vara spännande.




Den tionde april fyller jag år förresten, jag längtar!

Nu har det gått tre månader sedan nyår... om tre månader är det juni!

Gårdagen gick bättre än förväntat, mycket. Nu är vi lättade båda två.

Sedan lämnade vi bort hunden, och skulle ÄNTLIGEN få slippa gå upp klockan sju, trodde jag, men klockan sju imorse ringde hemtjänsten, haha. Fast jag orkade inte, det har varit en rätt omtumlande vecka precis så jag tar mina elva timmar på max och nöjer mig med dem sålänge.

Sedan ska vi titta på Alice in wonderland, disney versionen, så Grappe har sett den innan vi ser Tim Burton versionen. Jag gillar Tim Burton, han är lite av ett geni, han kan skapa en stämning som få.