Cogito, ergo sum
Ja, mycket tänker jag, men lite finns jag nog.
Dagdrömmer mig bort till saker jag vill göra och platser jag vill vara på, tänker på personer jag saknar och på dom som betyder mycket för mig just nu.
Det jobbiga är att om jag tänkt på en sak, kan tom. varit ett bra tag, och börjar fundera på något annat så försvinner ofta det första ur huvudet. Undrar om jag egentligen har ett geni liggandes inuti mig som bara sover litegrann, eller är halvt?
Jag är ju så rackarns tankspridd, fråga bara ex. stackars älskade Grappe, vars saker jag lägger undan för dom är i vägen för mig och sen när han frågar var något ligger så snäser jag "där du har lagt det", haha, tills jag kommer på att jag lagt undan det själv xD, för att inte tala om hur ofta jag tappar bort nycklarna, jag bara lägger ifrån mig utan att tänka på.
Min käre vän Fabian har också fått smaka på vims, hur ofta har jag inte tänkt att jag ska ta med mig något från/till skolan, ex. en bok eller en penna för att prata småsaker, och sedan glömt? Eller när jag tappade bort mitt pass och han fick skulden (det hittade jag däremot dagen efter på en liten gräsplätt utanför willys, hade bara tappat det), för att inte tala om att stå och prata i telefon och tänka "vartfan har jag lagt mobilen" tills man ser i spegeln att man faktiskt har den mot örat. Jadu, jag blir nog aldrig klok på mig själv.
Förlåt för jag är vimsig.
Dagdrömmer mig bort till saker jag vill göra och platser jag vill vara på, tänker på personer jag saknar och på dom som betyder mycket för mig just nu.
Det jobbiga är att om jag tänkt på en sak, kan tom. varit ett bra tag, och börjar fundera på något annat så försvinner ofta det första ur huvudet. Undrar om jag egentligen har ett geni liggandes inuti mig som bara sover litegrann, eller är halvt?
Jag är ju så rackarns tankspridd, fråga bara ex. stackars älskade Grappe, vars saker jag lägger undan för dom är i vägen för mig och sen när han frågar var något ligger så snäser jag "där du har lagt det", haha, tills jag kommer på att jag lagt undan det själv xD, för att inte tala om hur ofta jag tappar bort nycklarna, jag bara lägger ifrån mig utan att tänka på.
Min käre vän Fabian har också fått smaka på vims, hur ofta har jag inte tänkt att jag ska ta med mig något från/till skolan, ex. en bok eller en penna för att prata småsaker, och sedan glömt? Eller när jag tappade bort mitt pass och han fick skulden (det hittade jag däremot dagen efter på en liten gräsplätt utanför willys, hade bara tappat det), för att inte tala om att stå och prata i telefon och tänka "vartfan har jag lagt mobilen" tills man ser i spegeln att man faktiskt har den mot örat. Jadu, jag blir nog aldrig klok på mig själv.
Förlåt för jag är vimsig.
Kommentarer
Postat av: Cissi
Skönt att man inte är ensam :-)
Postat av: Janie
Haha, jag tror nog alla är vimsiga, dom är bara mer eller mindre bra på att dölja det xD
Postat av: Cissi
sant sant!
Trackback
