Måndagsreflektioner
Progressen går framåt. Det är en energikrävande process innan det väl börjar, sen kommer det förmodligen bara bli mer om det går vägen. Åh, jag vill veta nu! Dålig egenskap=otålig.
Hur som haver, tänker jag dela med mig lite av mina reflektioner över en het debatt just nu: Styrketräna barn? Bra eller Bajs?
För det första, vad tänker den oinvigde när den hör ordet "styrketräning"? Ett gym? Tunga, tunga lyft? Bygga! Adrenalinpumpade och hormonknarkande människor? Om vi vänder på det, lagsporten, eller barnidrotten generellt, har alltid haft såkallad "fys". Detta mina vänner är något som är långt mer skadligt för barn idag än att styrketräna med en ordentlig teknik, det farligaste för tränande barn idag är passionerade tränare utan egen teknik som lär ut en felaktig teknik till kidsen på de såkallade "fysträningarna". Barn som idrottar har alltid mer eller mindre styrketränat i samband med fysträningarna, att söka sig vidare till utbildade instruktörer som kan lära ut ett korrekt rörelsemönster och förklara varför de bör träna på "rätt" sätt är bara en positiv utveckling för idrotten och allmänhälsan. Det behöver inte betyda tunga vikter eller gymträning alls, ur min synvinkel känner jag att det bara är ett steg i rätt utveckling att inte slita ut barnens kroppar redan i tidig ålder genom att lära dem träna på ett hållbart sätt, sen att folk kallar det "styrketräning", ja, vi kan kalla det "fysträning" (om det klingar bättre?) så blev det helt plötsligt något som alltid utövats av växande barn och ungdomar i modern tid. Mitt svar på frågan, BRA!
Styrketräning?
Kommentarer
Trackback
