Att vara snäll

Jag är egentligen en ganska godhjärtad människa, är det för högmodigt att skriva så? Det jag menar är att jag tänker mycket mer snälla saker om människor än jag vågar säga.

Jag läste en blogg, en tjej som jag bara träffat ett par gånger som jobbade i Boländerna, men som hade ett schema så vi sågs i princip enbart på möten. Hon brukar länka sina mest tänkvärda inlägg på FB, hon är riktigt duktig på att skriva, har stipendium från gymnasiet (vet inte exakt för vad), har gett ut en bok, ska nu plugga på Berghs (media/kommunikations-högskola) till hösten. Mellan allt detta har hon alltså pluggat ett antal lösa kurser på högskola/universitet som jag förstått det. Till det hela tillhör att hon har en son på sex (? Osäker på åldern) år också, helt otrolig tjej! 22 år gammal har hon hunnit med detta, sånt blir jag inspirerad av, jag tror det sticker i ögat på många dock, det kommenteras fult på hennes blogg, så igår, trots att jag egentligen knappt känner denna fantastiska person skrev jag en fin kommentar till henne, det är en litet steg för mänskligheten, men ett ganska stort steg för mig.


Det är lätt att kommentera anonymt, och det är lätt att kommentera hos folk jag känner väl eller åtminstone ganska väl, men att kommentera hos en person som är väl medveten om vem jag är men som jag inte i den benämningen känner är läskigare.

Jag försöker tänka på det, att bli bättre på att visa uppskattning, jag menar såna här människor förtjänar ju verkligen att få lite creds för sitt otroliga driv. Men bara små vardagssaker också, har du sagt något fint till någon idag?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Självklart, talar om för J o V varje dag att de är bästast o finast i hela världen. Men om inte det räknas så nej, inte en enda godhjärtad kommentar idag..

2012-06-25 @ 21:45:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0