Långfredag
Igår var det en konstig dag, när vi var uppbemannade (lunch), hade vi nästan ingenting att göra, vi städade och fyllde upp, tvättade, flyttade på saker som sällan flyttas på för att torka under, torkade högt upp på ställen man sällan tänker på, ja, vi stod mest bara av tiden då. På middagen tänkte jag att "är det såhär lugnt så kan väl Jenny (som inte stått i kök jättemycket ännu) få träna på köket", men vi fick byta, för vi sålde faktiskt på middagen inte jättemycket, men mycket för en så pass ovan att ta själv. MEN sen när jag höll på med mitt för att kunna gå hem, så kommer kvällschefen in på kontoret i lite halvpanik och säger att de har kö till dörren! Halv nio, woot? Så jag backade bara, för min kassa var redan godkänd och lagd i bankningspåsen. Så kommer ett jävla anus och säger "URSÄKTA, kan du öppna en till kassa? Det är kö", "tyvärr", svarade jag men tänkte mer, "No shit Sherlock? Brukar jag komma in på ditt jobb och berätta för dig hur du ska sköta det? Jag gör så gott jag kan och det är inte bara att "öppna en till kassa" när man har personliga kassor, särskilt inte när ens kassa redan är räknad, godkänd och ligger i en påse som inte går att öppna och omförsluta". Sånt blir jag arg på, tyvärr. Jag borde väl inte skriva sånt här, men det händer så ofta att folk påpekar att vi har för lite kassor att han inte behöver känna sig utpekad. Vi har så många kassor öppna som vi har folk till. PUNKT.
Kommentarer
Trackback
