Those who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night

I förra inlägget hade jag en ganska hård framtoning om det här med min personliga utveckling. Efter det satt jag och läste igenom min historik litegrann (det är så kul ändå att den här bloggen varit med några år, för mig särskilt då jag kan tänka tillbaka och uppleva den tiden då jag skrev). Jag läste min maraton-berättelse från 2012, minns ni "mardröms-maran"? Fyra grader "varmt", snålblåst, regn, oooh, usch, den satte prägeln för min långlopps-"karriär". Något jag tänkte på då var även min ödmjukhet som kommit de senaste åren. Jag skrev där att Stockholm marathon varit "mitt skryt de senaste åtta månaderna", det är inte alls hur jag ser på saker idag, visst tycker jag om att dela med mig av vad jag gör, men jag gör det för mig! Jag tycker det är så otroligt spännande att se och följa utvecklingen av mig själv som löpare.

 

Jag tycker även att det är otroligt roligt att se ANDRA växa, att en tjej i min löpgrupp berättade igår att hon sprungit sin första mil häromveckan, det är grymt häftigt! Att hon dessutom gett sig ut och gjort detta helt själv på ett träningspass utan påpeppning av någon annan (i somras sa hon att fem km var en utmaning för henne) det imponerar mig! Eller en kollega jag har på ett av mina instruktörsjobb som aldrig varit löpare men som fick för sig (helt utan längre förberedelser) att hon skulle springa Lidingöloppet (tre mil!!), hon hade ingen som helst erfarenhet av distansen och det är inte ett särskilt snällt lopp sista milen, hon gick ut starkt, mötte sin vägg efter tre km och tog sig runt hela trots detta, med ett pannben av stål! Sånt imponerar mig.

 

Vi måste alla utgå från oss själva, jag har sprungit i över halva mitt liv och behöver vad den vanliga motionären kanske skulle kalla "vansinne" för att bli igångtriggad och känna att det är en utmaning, för dessa tjejer är de prestationer de genomfört säkerligen i klass med en "100 miler" för mig (160 km), vilket jag inte ens utsatt mig för ännu, det finns i planeringen inom två år för min del, men de har redan pressat sina mentala och fysiska spärrar och genomfört sina "100 milers".

 

 

Jag har numera en hemsida (functionalperfomance.nu), jag bloggar där med till viss del. Dock känner jag att vissa saker passar sig inte där, jag kan liksom inte vara helt personlig och skriva i dagboksform då det är min "företagssida". Jag saknar att skriva dagbok. Jag saknar att blogga som "Janie", privatpersonen och inte "Janie", företagaren.

 

Vad har hänt sedan sist? 

• Jag sprang ultravasan med bra mycket bättre resultat än väntat (hade ett personligt mål på 11 timmar, satte 10:20, 40 minuter differens är ganska stor skillnad).
• Jag fick en lägenhet och lite konsulttjänster i Uppsala, som personlig tränare och massör.
• Jag kom trea på tjurruset (så jäkla otippat! Det var en impulsgrej och jag sa lite kaxigt att jag skulle "vinna hela skiten" för att vara dryg mest, tänkte mig topp 50 och tog ett brons).
• Sprang ett träningsevent, "ultraintervaller", en mil var tredje timme över ett dygn, jag tror att det kan ha varit mitt livs utmaning som löpare hittills, rent mentalt en tortyr, ingen ordentlig sömn på 36 h och så åtta mil på det, efter varje mil in, bli kall i kroppen, försöka äta och vila, ut, komma igång och köra. Också detta med bravur, låg på runt 50 min/milen alla intervaller utom två. 
• Jag har sökt jobb i Stockholm och kommer med största sannolikhet att bli "sambo" igen innan årets slut, detta med stor spänning. 
• Jag har utvecklats så otroligt mycket som människa, inte sedan sist jag skrev här utan sedan länge, egentligen de senaste två åren men nu har jag börjat märka stora skillnader själv i hur jag hanterar situationer och människor som jag inte skulle gjort tidigare. Jag har kanske blivit lite "osvensk" senaste tiden, detta är något jag välkomnar med öppna armar. Fuck Jante!

 

Jag har varit i Sundsvall, på bröllop, sedan i fredags tills inatt, det var roligt, en bekymmerslös helg..... och när bruden går in till "the imperial march" med två stormtroopers som sällskap så kan man inte mer än dö av skratt, oslagbart! 

 

Back to reality..... imorgon, tar vilodag idag. 

Förberedelser. 

 

Imorgon ska jag köra mitt sista långpass innan ultravasan. Fem mil är planen (tanken var idag, men det blev så sent och varmt, måste komma iväg tidigare innan det blir så otroligt hett ute). 

 

Så idag äter jag ordentligt, dricker massor med vatten och kör ett lugnt pass när vädret är svalare.... "gör något vettigt" sa karln innan han drog till jobbet, så jag tvättar, diskar och bakar.... Har iofs sökt nya namnförslag på mitt företag (tredje gången gillt), sökt jobb, mailat med mina Uppsalaledare för Team Nordic Trail och pratat med gulle-Alex som varit min granne hela vintern och som vi ska hälsa på i Sundsvall på söndag. Sååå, emellan allt lull-lull gör jag ju vettiga saker också. 

 

Gillar mycket på en gång! 

 

Är i Uppsala denna helg, bästismys hos Mikaela. Idag har jag dock haft en heldag på stan själv, köpte en klänning som jag tänkt ha nästa helg på bröllop och hälsade på en klasskompis (förhoppningsvis blivande kollega) på hans jobb, vi körde ett gött pass med rörlighet, spänst och stabilitet.

 

 

Så, trots att jag inte kom mer än knappa tre mil på 3,5 timme så känner jag att med det där utlåtandet från andra löpare så är det ett bra kvitto, det var ett bra pass, ett tungt pass.

 

En, till en början, seg söndag som blev väldigt innehållsrik.

 

Som sagt, började halvsegt, en morgonpromenad, lite innehäng, småprat, kubbspel med granntanten, diskussioner om man borde dra och bada eller inte. 

 

På eftermiddagen åkte vi till heron, gick på XXL (den butiken är farlig, men jag köpte inget, i sällskapet blev det två par inlines), åt sushi, bowlade (jag var i bottenskrapet båda serierna) och sen blev det inlinesåkning på kvällen!! Så himla skönt, varför gör jag inte det oftare? 

 

Nu väntar jag på att maten ska smälta något, om 30-40 min blir det långpass (planerat långpass i vilseskogen) sedan jobb, måste ringa lite idag, jag gillar inte riktigt att ringa, men tänker att ett skogspass kommer ge mig energi som känns genom telefonen också.

 

Trodde aldrig att jag skulle säga så va, men i min bransch är det ganska dött sommartid, det är inte jättemånga som känner att de vill röra på fläsket under semestern.... eller jo, men själva i form av lätt jogg runt sommarstugan eller långa kvällspromenader, inte med hjälp av personlig tränare.

 

Jaja. Mitt liv, jodå, det går bra, äntligen har jag hittat lite inspiration och energi, var helt orkeslös i början av veckan (kan vara för att jag hoppade på en detox efter månader av periodvis skräpmatsmisshandel, mitt stackars system blev satt på högvarv).

 

Min personliga träning går bra, igår till exempel var jag ute i skogen två timmar och femton minuter. Egentligen hade jag tänkt mig ungefär en timme och sprang vilse på det, finns väldigt bra och långa skogsslingor här, vilket är bra att veta när jag ska ge mig ut på ett planerat långpass, igår hade jag inte planerat detta så hade varken vätska eller energi med mig vilket kändes halvdant i värmen.... att det dessutom tar en halvtimme att cykla till och från stället jag utgick ifrån gjorde mig lite smågrinig när jag var helt tömd på krafter. Sånt är livet, över lag njöt jag av att få komma ut och springa ordentlig trail i en stor fin skog på en vacker sommarlördag.

 

Den här detoxen då? Jag har varit vegan hela veckan (gluten- och sockerfri vegan, skippade även salt helt de första dagarna), det som slagit mig är att det är förvånansvärt enkelt och att jag lyckats hitta på en hel del rolig mat på detta. Igår, till exempel, gjorde jag sushi, med en blandning av blomkål och quinoa istället för sockerpumpat ris, fyllde rullarna med tofu, zucchini, avocado, paprika, gurka osv. det var _GOTT_ och, som sagt, enkelt, fortsätter nog såhär ett tag till, varför inte? Jag mår bra i kroppen just nu. 

 

Nu ska jag gå en promenad, sedan ska jag göra något vettigt av den här dagen. 

 

Springforlivet är raderad.

Anledningen till detta är att bloggen startades för att vara en nisch-blogg och blev mer en personlig blogg.

 

 

Nu är jag licenserad personlig tränare, diplomerad hälsocoach, kostrådgivare och massör i startgroparna till eget företag inom en snar framtid kommer en ordentlig hemsida upp. Sålänge kan det hända att ett inlägg eller två dyker upp här.

 

Jag bloggar sällan här längre, det är för att jag har en annan blogg, en nischad. Det har hänt ganska så mycket sedan det senaste inlägget här, inte så konstigt med tanke på att det var över en månad sedan jag publicerade något på den här bloggen. 

 

 

Nyårsdagen gjorde jag och Grappe slut, igen. På riktigt. Det är jobbigt emellanåt. Nu bor jag själv och försöker hitta mig själv i allt.

 

 

Jag har börjat plugga, "entreprenörskap inom idrott och hälsa", väldigt motiverande och inspirerande. "Fysiologi kost och hälsa", hittills inte lika motiverande, "lagom lagom lagom" var det jag fick ut av den kursen idag "farligt, toxiskt, akta". Men alltså, är det någon som tänker på detta vid intag av mat? Näää, då är det "gott", "mättande", osv. 

 

D-vitamin, fettlösligt vitamin, stannar längre i kroppen, sure, absolut. Men alltså, det är nog 0% chans att få överskott av D-vitamin i Sverige. Eftersom D-vitamin tillverkas i hudens kollagen i samband med att solen lyser på den (direkt på den, utan skyddande kläder, solskydd eller fönster i vägen). På vintern i Sverige är det knappt en timme mitt på dagen som solen står i läge att kunna avge den strålningen som behövs för att sätta igång processen, och det räcker inte med att sola ansiktet lite, mycket hud måste exponeras.

 

Dessutom är det 0% människor som dött av vitaminer i världen (eventuellt syntetiska, tillverkade på konstgjord väg, i kombination med läkemedel, men inte av frystorkade frukter och grönsaker). 

 

Jag säger hej då till denna bloggen för en stund, jag gillar min andra blogg mer just nu, om ni undrade. Den är mer om träning och mat och hälsofrågor och moralfrågor som är relaterade till allt detta.

Somliga äger inga kläder vederbörande tycker sig ha för många, stort problem.

 

Vadskajaghaförkläderpåjulafton.com.

 

Jag har inte ens några planer för nyår ännu.

Klar med biologin, för denna gång i alla fall. Min weblärare tyckte att den sista uppgiften var den bästa jag gjort, den skrev jag igårnatt hela uppgiften på två timmar för att "jag var tvungen att bli klar". C på hela kursen (som ett VG i gamla betyg vad jag förstått, A=MVG, B=MVG-VG, C=VG, D=VG-G, E=G, F=IG), jag är nöjd.

 

Hur eller hur, nu är det "jullov" ett par veckor och nästa kurs är på allvar, då kommer jag belåna mig, känns lite läskigt, men då kommer det bli mer närlärande än dessa kurser och jag kommer ha klasskamrater, alltså lite mer pepp. Dessa kurser jag läst nu har ju varit heldistans, utan studiestöd och ingen annan som jag måste hänga med, jag har gjort lite som jag känt för, men jag avslutade ju ändå kursen i tid, hade avslut den 20:e, lämnade in uppgiften då och examinerade idag.

 

Jorden gick inte under heller. 

Jag har denna helg bakat lussebullar och pepparkakor, kokat tre olika sorters julgodis, gjort sex stycken mer eller mindre avancerade pärlplattor, rensat ut kläder, tränat, lämnat in kläder till Uppsalas hemlösa. Kommit hem, känt mig duktig och slösurfat tills nu.

 

Jag borde ha, städat och pluggat. 

 

Man blir väldigt kreativ när det finns saker att göra som man inte orkar med egentligen.

 

 

 

Det är en stor debatt om ordet "hen", hur kan något så litet, oskyldigt och faktiskt praktiskt ord ha blivit så laddat och omdiskuterat? 

 

Det är inte till för att göra oss könlösa, snarare för att göra vår vardag lite enklare. På rak arm kan jag komma på flera situationer som hen skulle lätta till det lite för mig. 

 

• Jag träffar en gullig hund på stan och frågar dennes husse/matte vad hen heter eller vad hen är för ras, eftersom jag inte vet om det är en tik eller hane.
• Någon som är gravid och inte har tittat kön kan med fördel kalla magen för hen, mycket bättre än den. 
• I situationer när man inte vill referera till en person som en han eller hon, där exemplet bara ska vara en person som kan vara vem som helst.

Men jag använder inte hen alls just nu för att folk är så jävla bittra över ordet. Idioti. Som sagt ordet hen handlar inte om att barnen på dagis ska bli könlösa. Debatten har nog dragit sig dit för många barnsånger syftar på en man och istället för att vårt samhälle ska fortsätta vara för männen vill de öppna upp för alla och sjunger nu hen. Det konstigaste av allt i denna debatt är att det mest verkar vara kvinnor som bryr sig och gnäller, är ni rädda för förändring? 

 

Fast man fåååår väl skryta lite lite om man sprungit 6-7 mil/vecka senaste månaden? Särskilt när kroppen orkar och vill varje pass. 

 

Vi får se imorgon dock, blev ingen vilodag igår som tänkt då storebror ville klättra, men klättring är roligt och det är alternativträning i alla fall. Hur eller hur så betyder det att jag tränat alla dagar i sträck sedan söndags och idag körde min 3 milare för veckan, så det kan hända att jag vaknar upp med lite träningsvärk, men det blir första gången sedan lidingöloppet, dessutom satte jag silvertiden idag (alltså hade jag sprungit lika fort som idag på lidingöloppet hade jag fått en silvermedalj istället för den där vanliga man får, lite finare så att säga... nästa år).

 

Det går bra nu.

Hej, stevia smakar skit.... eller inte skit, men det påminner väldigt mycket om aspartam och smakar tillgjort. 

 

Å andra sidan så verkar det som att många inte lägger märke till den äckliga eftersmaken som aspartam har, hur gör ni? Eller, det spelar ingen roll, jag planerar inte att börja med läsk igen, jag saknar det inte.

Hej

 

 

jag har hybris.