Those who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night

I förra inlägget hade jag en ganska hård framtoning om det här med min personliga utveckling. Efter det satt jag och läste igenom min historik litegrann (det är så kul ändå att den här bloggen varit med några år, för mig särskilt då jag kan tänka tillbaka och uppleva den tiden då jag skrev). Jag läste min maraton-berättelse från 2012, minns ni "mardröms-maran"? Fyra grader "varmt", snålblåst, regn, oooh, usch, den satte prägeln för min långlopps-"karriär". Något jag tänkte på då var även min ödmjukhet som kommit de senaste åren. Jag skrev där att Stockholm marathon varit "mitt skryt de senaste åtta månaderna", det är inte alls hur jag ser på saker idag, visst tycker jag om att dela med mig av vad jag gör, men jag gör det för mig! Jag tycker det är så otroligt spännande att se och följa utvecklingen av mig själv som löpare.

 

Jag tycker även att det är otroligt roligt att se ANDRA växa, att en tjej i min löpgrupp berättade igår att hon sprungit sin första mil häromveckan, det är grymt häftigt! Att hon dessutom gett sig ut och gjort detta helt själv på ett träningspass utan påpeppning av någon annan (i somras sa hon att fem km var en utmaning för henne) det imponerar mig! Eller en kollega jag har på ett av mina instruktörsjobb som aldrig varit löpare men som fick för sig (helt utan längre förberedelser) att hon skulle springa Lidingöloppet (tre mil!!), hon hade ingen som helst erfarenhet av distansen och det är inte ett särskilt snällt lopp sista milen, hon gick ut starkt, mötte sin vägg efter tre km och tog sig runt hela trots detta, med ett pannben av stål! Sånt imponerar mig.

 

Vi måste alla utgå från oss själva, jag har sprungit i över halva mitt liv och behöver vad den vanliga motionären kanske skulle kalla "vansinne" för att bli igångtriggad och känna att det är en utmaning, för dessa tjejer är de prestationer de genomfört säkerligen i klass med en "100 miler" för mig (160 km), vilket jag inte ens utsatt mig för ännu, det finns i planeringen inom två år för min del, men de har redan pressat sina mentala och fysiska spärrar och genomfört sina "100 milers".