I'm an old lady now...myes.

Jag klär mig helt i svart, sen frågar jag mig själv vem som dött. Det är ett starkt tecken på att gamlingsfasonerna är på väg. JAG ÄR TONÅRING, JAG FÅR VARA HELT SVART UTAN ATT GÅ PÅ BEGRAVNING! Såpp, nu har jag sagt åt mig själv på skarpen.... jag har ju vita skor jöh!

BästBästBäst... eh, fattig.



Jag var in till Stockholms stad idag och införskaffade mig ett par precis lika som på bilden. Dom kostade **** kr men det var det värt, förhoppningsvis håller dom ett tag.

Min mor var här på en kaffe imorse, hon berättade om att hon fått ågren angående en tröja som hon köpt för 900 som hon sedan åkt och bytt mot flera andra plagg istället. Hon frågade hur mycket drömskorna kostade och frågade om jag inte fick dåligt samvete av att köpa dom. Nej, svarade jag kort och gott, dom kostade pengar som jag egentligen inte har, och som jag inte kommer få förrän jag har ett riktigt jobb. MEN, det var inget impulsköp, det är ett par riktiga vinterskor och jag har tittat och dragit ut på det i flera månader.

När jag provade dom i affären så tänkte jag "GHUUUUD, vad har jag väntat på?" Så nu är dom mina.

Materialist? Tycker ni? Jag funderar på att ha ett sådant där köpfritt år då man inte köper någonting alls utöver förbrukningsvaror och mat, läste om en kvinna som gjort så på tåget. Hon hade små barn och om barnen behövde leksaker eller kläder så bytte hon till sig det. Så kanske blir 2010 ett sånt år, eftersom det känns lite elakt nu,-09, när mina vänner fyller 20 att inte köpa presenter.

Men ärligt, vi förbrukar mycket, kanske ska alla göra så någon gång i sina liv för att se att man klarar sig utan alla extrasaker.

Fina små minnen på min kropp.

Har ni tänkt på det? Jag har. Det faktum att ärr faktiskt inte enbart är missprydande och elaka saker som ska glömmas bort. Jag gillar mina ärr, det betyder INTE att jag skär mig och skapar nya med flit. Nästan alla synliga ärr på min kropp har en liten historia.

Jag kliar lite på ryggen och känner en liten, liten utbuktning, en utbuktning som väcker minnen. Ett minne av en rolig lek som spårade ut och blev ett stort, stort sår på den då så lilla jag. Jag kommer ihåg att vattnet i badhuset blev rött och att jag var lite yr, men jag kommer aldrig glömma den leken vi lekte innan jag gjorde illa mig.

Jag har ett litet ärr på hjässan. Ett minne från en höskulle vi sov på en gång och en planka som ramlade ner i mitt huvud. Pippis mamma som skulle sätta upp mitt hår med hårnålar, så hon kunde få grepp om ifall såret var djupt eller ej, och jag själv skrikandes "Nej! Inte nålen!" I ren panik då jag trodde att hon skulle börja sy i mitt huvud därinne på badrumsgolvet. Massa små nyfikna kompisar runtomkring som säkert undrade ifall jag skulle komma att dö i hjärnblödning under natten eller ej.

Jag har ett operationsärr i min ljumske från tiden då jag hade ett "manligt ljumskbråck" hur nu en kvinna kan få det. Snäll sjukhuspersonal som berömde att jag var "så duktig som vågade gå till operation utan mamma och pappa" (jag var 16 år försjutton, vem behövde mamma och pappa då?). Nersövd och roligt dropp.

Det finns ofta historier i ärr, nostalgiska och fina, hemska och spännande, jag gillar mina.

Maskerat kedjebrev.

Jag har blivit utmanad av Celina: "De regler som gäller är: Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade. Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till deras sidor. Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar."

1. Jag är barnsligt förtjust i siffror, exempelvis om man tankar och det hamnar på ett jämt hundratal när tanken är full så blir jag helt lyrisk (trots att jag då är några hundra kronor fattigare), ett annat exempel var att jag hade nummerlappen 800 på mitt första UngdomsSM, väldigt symboliskt eller som när mitt skåpsnummer var 555 i ettan på gymnasiet, jag njöt varje dag (ja, inte av att gå på gymnasiet utan att jag fått en sån fin sifferkombination på mitt skåp).

2.
Jag har grymt bra koll på kost och träning eftersom det fascinerar mig, jag vet vad man ska äta i vilket syfte och hur man ska göra för att träna upp sig på bästa sätt. I teorin, när det kommer till praktik så är jag väldigt dålig på det.

3. En gång bröt jag armen på en kille. Vi är fortfarande vänner. Han tycker att det är ett kul minne och det är sant, han kommer aldrig glömma mig.

4. Mitt bästa klimat är hetta, jag tror det är bevisat till och med. För något år sedan när jag var ung nog att springa Distriktsmatchen så kom jag tvåa trots att det var sjukligt varmt ute. Upplands orienteringsförbund blev nog sura eftersom jag var andra reserv (!) och mina poäng inte räknades såvida inte två andra ordinarie bröt benen eller så ute i skogen. Jag har för mig att reglerna ändrades just på grund av det (så reserverna räknas om dom kommer bättre placerat än ordinarie). Sen kan man ju titta på resultatet från sista deltävlingen av o-ringen i somras för att få färskt bevis. Jag tänker bättre i värme helt enkelt.

5. Jag ser inte upp märkvärt till kända personer, såsom filmstjärnor och tv-kändisar. Jag anser att dom är överbetalda och tar för mycket plats. Mina idoler finns ibland oss (som jag också skrivit förut), dom som går att ta på. Kanske för att dom vågat chansa, för att dom sagt något smart eller för att dom hjälpt mig när jag har haft det jobbigt (buhu buhu synd om mig, jag är EMå... typ, det är inte synd om mig, alla har livskriser).

6. När jag var barn blev jag sexuellt ofredad. Det är dagens hemlis, något jag sagt till enbart tre människor vad jag vet. Kanske inte något man ska skriva här? Äsch, personen som ofredade mig var ett barn själv och han förstod nog inte riktigt att det var fel. Shit happens, närmare än ni tror.

7. Min vision i livet är att leva hårt (utbilda mig till brandman eller något annat fysiskt och psykiskt krävande yrke), för att sedan dra mig tillbaka och bli en tjock bullmamma som bakar kakor och bullar till alla som vill ha.

Jag utmanar Josse, Johan, Cissi, Sandra, Espen, Sofie och Fabis... Jag tycker ju egentligen att sånt här är sjukt jobbigt, men man måste väl anta en utmaning? Så lycka till hörrni.

JÄVLA VÄGLAG OCH SVENSSONFITTOR!

När jag skulle till skolan satt bilen fast (det var liksom inte nog med att jag var tvungen att sopa av ett 40 cm tjockt lager snö från den),såklart hade vi ju ingen spade. Patrik och Mickis hjälpte till att putta på bilen. Tillslut kom jag dit, jag jobbade flitigt... eh, typ.

Efter skolan tänkte jag bege mig till Rusta för att införskaffa spad-don och pulka... hade dom något av det? Såklart inte. Jag tänkte att ÖB har nog iallafall vad jag letar efter och begav mig ditåt. Problemet var att jag inte kom ut från Rustaparkeringen, först hade jag blivit inparkerad från alla håll, så det var bara att knixa till det, när jag sedan skulle svänga ut så kom det bil efter bil efter bil efter bil... DET TOG ALDRIG SLUT! När en bil tillslut skulle in där jag stod så kom det en liten lucka, men då jävlar hade bilhelvetet fastnat! Jag blir så trött, jag spann mig ut tillslut, stackars motorn, men jag pallade inte, det var inte rätt dag.

ÖB hade spadar, massa spadar i olika färger, material och storlekar. Inga pulkor dock, men jag tröstshoppade lite spolarvätska istället.

Hemskheterna tar inte slut där heller tyvärr, för sedan när jag skulle åka hem så åkte jag via Bolandsskolan där dom håller på med vägarbete så ena körfilen är avstängd. MIN körbana hade förkörsrätt, så jag åkte.... men då kommer det väl såklart en dumfan och kör iallafall från det mötande hållet.... Jag fick panik, han körde up på trottoaren och hade sig... Jag blir så trött på folk... Alla är så idiotiska.

Mänska är du för eller mot till slut?


Stackars vargen... den är ju helt död, bara för den var hungrig och högg in på lite får. Det är fel, får finns det många av, vargar är få.... dessutom är vargar mycket finare djur än får tycker jag, mindre användbara, men fina, vilda djur.

Bouldring.




Jadu, detta ägnar sig Nyström Kants-barnen åt lite nu och då.


Nedräkning.

På tisdag kommer lönen! Inte mycket pengar kvar sen förra månaden nu... sisådär 50 spänn tror jag. Man känner sig lite handikappad faktiskt.

Helgen har varit skön. Efter att ha pratat med Fabian om depp och vad det beror på så läste jag på lite på sjukvårdsrådgivningen om självhjälp. Så nu har jag försökt göra som det står och försökt att ex. skapa rutiner i stil med att gå och lägga mig i tid och att äta ordentligt. Det stod också att man ska vara snäll mot sig själv och göra vad man är sugen på, så igår bakade jag, även om resultatet inte blev det bästa så var det mysigt. Sen var det snön, jag gillar den faktiskt, det blev ljusare ute. Livet känns inte LIKA hopplöst, även om jag skulle vilja ha sol och värme.

Idag har jag varit hundvakt åt Benson, han är en rätt så snäll hund. Katten delar inte min åsikt.



Hur lång tid som helst senare...

Jag tänkte ju tanka upp några sliskigt söta bilder på Pisse men ett brott har skett där hon är huvudmisstänkt, det är nämligen så att min USB-sladd till telefonen är spårlöst borta... och jag orkar inte leta mer, nu ska jag iallafall ligga och läsa Nemi till klockan slår tolv, sen ska jag titta in min kommande lön och sova. Hejjs.


Ps. Katten spelar dum och låtsas hjälpa till att leta, hon vägrar att berätta vart den är den jaevulen. Ds.

Hämtade ut igår.



Trummor var inte överskattat, men svårt som sjutton.

109,50

Så många kronor har jag hittat på dom här tre dagarna, och det knäppaste är att jag har slutat leta pengar, då kommer dom krypandes till mig istället. Ett litet exempel, jag stod på ljusbordet och kände att det låg en papperslapp i ett par byxor och jag tänkte "JAG ORKAR INTE TA UPP DEN HÄR JEFLA LAPPEN!!" Men så kom jag på att plagg blir ganska sura om man lämnar saker i kläderna, och det är ju inte kul om man dessutom skulle göra det med flit. Jag tog upp lappen, och vips! Så var 40 kronor inlindade i den, jatack sa jag och stoppade i fickan.

Idag kom chefen fram till mig och skulle lämna en kopia på veckans anställningsbevis (ja, jag får ett nytt varje vecka, alla andra vikarier också... vi har hur mycket papper som helst nu, kan typ torka röven med anställningsbevis när man skitit). Jag hade mitt rosa/glittriga hårband på mig (som jag i och för sig lovat mig själv och världen att aldrig använda bland folk, men jag hade en BAD hairday och det är riktigt bra i det syftet, borde ha ett i en annan färg bara med samma kvalité), men så frågar hon lite hur det är och så, en klapp i ryggen, och sen? Ja, sen pillar hon lite på hårbandet och säger "vilket käckt!" Jag blev helt paff, vad kunde jag säga? Men hon är söt hon.

Take care.

Hej världen.

Jag har faktiskt ett litet "moment" just nu, har för det första pratat ut med Dr Fabian. Sen började en av mina låtsaskompisar skriva till  mig, vi kom överens om att vi hatade vintern. Han sa att Springsteen var bra för han tycker inte om republikaner. Då kom vi in på politik, och det är INTE mitt ämne, men så mycket kan jag att jag vet att detta inte är rätt:



Hej! Känner du någonsin tryck att du som ung tjej som har "råd" med mycket bör vara mer vänstervriden? Dina politiska inlägg är riktigt vettiga. En del av dina läsare presenteras annars säkert med ytterst få tankeställare eller information om svensk politik och jag tycker det är jättebra att du "matar" dessa svultna, ofullständiga människor.


Varför ska man vara vänster för att man har "råd med mycket?" En rik person som donerar mycket är inte vänster. I ett vänstersamhälle så ska det inte finnas rika utan man får det man behöver. Alla ska dela lika, solidariskt. Det är inte ens en fin tanke som många säger. Hur kan det vara en fin tanke när man hindrar människor ens fria vilja? Jag är liberal och sätter människans frihet framför allt. Det leder till ett land som blomstrar med talanger! Ett land som fungerar i längden.

Fråga och svar från vår allas käresta Isabella

Såhär löd konversationen efter det:


"Those who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night"
 säger:
Öh, jaha ? Vi tar upp kommunismen som representant för vänstern och pushar på att vi ska utöka klyftan mellan rika och fattiga för då blir det bättre i längden.... och donerar mkt? Ja eftersom hon tycker att att köpa kläder för åtskilliga tusenlappar är att donera så... right

ace me
säger:
men lowl.

ace me
säger:
haha

"Those who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night"
säger:
Fittor, varför får inte jag bli rik och ,mäktig då?

ace me
säger:
det är asroligt

ace me
säger:
hon tror att sossarna sitter och plitar ner marxx teorier dygnet runt

ace me
säger:
och att LarsOhly handlar på NK


Och nej, varken jag eller hon som ställde frågan har någon större koll heller, men Blondinbella herself som är så duktig och tjänar så mycket pengar och är aktiv inom politiken och ska bli advokat och jag vet inte hur mycket mer.... vi skrattade.

Ps. Fast det skulle inte förvåna mig om Lars Ohly nu gick på NK. Ds.

Så, just så känns det...



Fast bilden är väl mest på skoj... men jag kanske struntar i att skriva nu på ett tag, känns inte så snällt av mig att gnälla... blir tråkigt också om jag bara ska sitta och vara depp. Jag vill inte gnälla för andra, men det har varit såhär dom senaste tre (?) åren, så jag börjar bli van.

Nejni.

Det gick inte att sova inatt, känns lite jobbigt att somna såhär-dags också.... Huahin. Korta tråkiga inlägg, korta tråkiga liv.... långa jävla sverige. Jag vill ha ljusterapi.... eller vadfan som helst.

Kissen kramas och älskas iallafall på mig i nuläget, det är lite mysigt, micket misigt tillochmed.

Jag gillar inte vintern.

Nu vet jag att jag inte skulle hålla på och älta mig i dåliga tankar, men jag mår dåligt över mörkret och vinter, sover mest hela tiden och uschas. Bloggdesignen blev fin ändåck, jag tyckte om den. Har suttit och tittat på den ett tag också, så jag har kanske blivit blind av den själv. Kanske ska ta och börja skriva PM till det där jävla talet..... UISCH.

Hej oliv.

Jag har suttit och kodat i ett par timmar, jag är trött i huvvet. Fin? Ful? Fanskap?

Mörker.

Mys? Nej.

Jippieyay!

Idag har jag....

  • Vaknat och trott att jag hade en helt ledig dag.
  • Fått msn-meddelanden av Sandra som ville leka.
  • Blivit uppringd av en pojkvän som ville bli hämtad i Bålsta.
  • Jobbat på fritids för första gången.
  • Dissat Sandra... förlåt.
  • Hämtat Grappe.
  • Tittat på tv.
  • Hoppat runt och försökt lära mig dansa Melbourne Shuffle(jag tror det kan fungera med mycket träning, jag vill tro).

Och jag läser det igen.

Och jag fylls av en lycklig, stolt känsla. Och jag vet att det är riktat till mig. Och fastän jag kommenterade anonymt i min rädsla för att hon skulle bli sårad över dom "MINDRESMICKRANDESAKER"-na, så vet jag att ärlighet ger hopp.

  -Fett med kredd ska du ha. Jag är imponerad! :) Ofta när ett intryck av någon blivit fel kan man ju envist vilja stå kvar på rutan där man vet allt & allt är som man förutbestämt för det är enklast så OCH - man har inte fel. Det är bara ett fåtal människor jag kan komma på som har vågat erkänna för mig att dom har trott att jag var -MINDRESMICKRANDESAKER- men sedan ändrat uppfattning. Det krävs mod & självinsikt för sådant & det är bristvaror i dagens samhälle :) Så tack för att du besitter det.

Hon är en av mina idoler, dom riktiga människorna, dom som går att ta på, det är mina idoler.

Skärpning på mig!

Nu ska jag koncentrera mig på alla mina bra sidor och sluta med höst-/vinterdeppen. Bra tankar hamnar i en liten anteckningsbok, dåliga tankar GÅR BORT.

Amerikaner på MTV alltså.

Bortskämda skitungar!

Igår var det en tjej på my sweet 16 som grinade för hennes morsa vägrade att köpa en klänning till henne för 10 000 dollar (!), hon påstod att morsan förstört hennes födelsedag.

Idag var det en på made som ville bli fotbollsspelare, men hade ingen motivation alls! Dessutom började hon böla när hennes tränare sa att det nog vore bra ifall hon började tvätta sina egna kläder för att ta ansvar.

Herregud, allting serveras inte på silverfat i den här världen!

DET ÄR VÄL KLART SOM FAN ATT TIDELAG SKA FÖRBJUDAS!

 - På morgonen den 17e november 2007 fann Catrine Doverholt i Hede, Dalarna, sin dotters ponnysto Silver svårt skuren. Någon hade under natten varit inne i stallet och stoppat in ett vasst föremål i ändtarm och vagina som skurit sönder henne inuti. Silver avlivades några timmar senare på djursjukhuset Strömsholm. Sadister som skadar eller dödar hästar runt om i Sverige är ett snabbt ökande problem.

Under de sex första åren på 2000-talet har närmare 200 hästar drabbats. Det är en markant ökning jämfört med 90-talet då totalt ett 50-tal hästar drabbades. Oftast är det ston som råkar illa ut, och en vanlig skada är skärskador kring slidan. Problemet är ofta epidemiskt med flera drabbade hästar i samma område. Under 2000-talet har Dalarna haft ett antal fall som skakat trakten kring Hedemora och Avesta. Alltifrån anmälningar om tidelag på höns och hästar, till knivskärningar och att någon stoppar in träpålar i hästarnas vaginor.

Under 2008 har attacker rapporterats från olika delar av landet, bl. a. i Västergötland, Jämtland, Värmland, Östergötland och Sörmland. Polisen löser sällan sadisternas attacker på hästar, men i fallet med ponnystoet Silver finns det bevismaterial som pekar mot en viss person. Fotavtryck utanför stallet, och DNA i form av sperma som återfanns i Silvers box, ledde polisen till familjen Doverholts grannes 42-åriga bror. Mannen hade vid tiden för brottet varit på besök hos brodern i Dalarna. Rättegång mot 42-åringen hålls i december.

 Så sent som i augusti skedde en ny knivskärning i Dalarna, den här gången i Hedemora. Någon skar ett långt snitt på 15-åriga dressyrhästen Mille när han stod i stallet. Polisanmälan gjordes men ingen utredning påbörjades. Detta är inget ovanligt då brottet normalt är lågprioriterat med låg straffskala.

Texten är om innehållet från kvällens Insider(stulit härifrån), jag grät, jag mådde dåligt, jag ville döda.

Alla dessa materiella ting !

När lönen kommer ska jag:

  1. Köpa mig ett par varma vantar (och ev. mössa).
  2. Återaktivera mitt gymkort(kanske införskaffa ett par billiga träningsskor?)!
  3. Titta på drömkängorna nr 1... nej, dom är fortfarande inte bortglömda, så det blir väl ett köp.
Listor, listor, håll ögonen öppna, snart kommer önskelistan inför jul.

Porr, horor och feminister.

Finns det någon som har den för utlåning? Eller så kanske min feta röv och jag får dra oss ner till biblioteket.

Inatt släpps nya WoW-expansionen, vilket betyder lan. Denna gång vankas lanet i Bålsta och jag ska inte följa med! Iiiih, en hel vecka ensam! Jag har funderat på saker jag ska göra som jag inte kan/får göra när Grappe är hemma, "när katten är borta dansar råttorna på bordet". Listan kommer förmodligen inte bli så lång dock, eftersom vi gör lite som vi känner för... det enda jag vet som jag tycker är mysigt och Grappe fullständigt avskyr är att ha tv:n igång i bakgrunden trots att man inte tittar hela tiden. Sen kanske dammsuga då... men det är inte roligt. Ta långa bad med ljus? Äsch, tröttnar efter ett tag i varmvatten.... hmmm, så min rebelliska lista ser alltså ut såhär:

  1.  Ha tv:n på i tid och otid (kanske att jag ångrar mig när elräkningen kommer och vill ta tillbaka).

Jag duger inte helt enkelt.

För jag har för tunna blodkärl, så jag fick inte bli blodgivare. Bajjs på dom! Då får jag väl bli läkare då så kan jag också rädda liv. ... ... ... ... Ja någonting med utryckning borde det ju bli nu, eftersom drömmarna följt samma spår hela livet, polis som barn, brandman i tidiga tonåren och nu läkare=ambulanspersonal.

Tjuvlyssnat.se



Jag kunde bara inte låta bli C xD.
För utomstående, Lilla C har en dotter på tre år och det här är något som skulle kunna komma från henne. Det kanske i själva verket var Julia och Cissi som besökte tandläkaren och den där tjuvlyssnaren som glömt glasögonen hemma?

Så lika men ändå så olika.

Dom flesta har väl sett filmen "Green street hooligans" kan jag tänka mig. Då har ni ju hört Terrence Jay´s låt "One Blood" också. Har någon lyssnat på Dire Straits i sitt liv? Dom var rätt så kända på 80-talet om jag inte minns fel. En av deras största hitar är "Brothers in arms". Lyssna och tyck, är dom inte lika?





Som min vän Nicklas sa, "Det är ju samma låt, fast en helt annan!", ungefär vad jag tycker också.

Ahmenghud

Såhär står det till. Igår jobbade jag till tio, sen som jag hemma hos Cissilini. Idag jobbade vi 9,5 timmar, YSCH, sen åkte jag hem till C igen, hon bjöd på taco och bilspel.... JAG VANN! en gång av många. Nu är jag trött som en gris, tänkte bara förklara min frånvaro. Katten är ett jefla pain in the ass just nu, hon rivs och bits.... jag ska bita tillbaka!! Hejjs.

Häma !

Så stavade jag en gång i tiden, innan jag blev en bokmal och då lärde mig stavning och grammatik (som i och för sig var ganska tidigt med tanke på att jag läste min första Fem-bok när jag var sisådär sex år om jag inte minns fel). Nu har jag släppt lite på det nogrannaste. Nej, jag skulle inte skriva om det ikväll.

Idag har varit en såndär bra dag, jag vet inte varför. Igår var jag super-woman, en surkärring som hann både städa, diska, tvätta, handla, bråka och träna. Möjligtvis kan det vara därför, lugnet har lagt sig efter tornadons vindar och jag vaknade upp i en nystädad lägenhet och med rena underkläder i min låda (!). På väg till jobbet så hittade jag en ny (gammal) skiva och jag bara satt och skrek med i musiken och kände mig lycklig, sådär riktigt lycklig som man känner sig när man är hög på livet. Ibland är det bara underbart att leva!





Snabbis.

Tog sisådär tio min i skolan. Fick tillbaka min religion, fick snudd på VG, duktigt av mig eftersom jag slafsade ihop det mesta på ett par timmar.... om jag bara lade ner lite tid på saker.

MEN nu kommer det värstaste på heeeeela hösten! Jag ska skriva ett 5 min långt tal, läraren som jag sedan ska läsa upp talet för har jag aldrig träffat och ämnet får jag välja själv. Jag får rysningar i hela kroppen! Jag hatar, hatar, hatar. Varför måste jag hålla tal för? Jag vill inte bli någon såndär som står inför stora grupper och skriker ut mina åsikter, jag vill inte bli en stor chef och om jag blir ombedd att hålla tal på ett bröllop eller liknande så avstår jag nog. Så vad kommer talet bli till nytta för? Min pedagog skrattade åt mig när jag sa att jag skulle behöva 2-3 veckor, men jag tror att jag behöver det.... minst. Jag fick nästa vecka på mig, och den här veckan till att läsa igenom pappret och hitta ett ämne. Det kommer bli kul iallafall, att få välja ämne själv. Men usch och fy för att sedan stå och göra bort sig framför en tant man inte känner.... Ångest Ångest !

Ellu ellu.

Jag är pau veug tel skowlan !

Den nya moonwalken

Jag har blivit upp över öronen kär och förälskad ska ni veta. I ett barn som kallar sig själv Moonboy på youtube. Görbra!







Gimmä såm spejs!

Inatt när vi skulle sova (eller inte bara inatt, varje natt) så vände jag på mig för jag vill ha utrymme när jag sover och ligga ifred. Då kom älskling närmare och skulle kramas, jag flyttar ifrån honom lite, och han flyttar efter. När jag säger åt honom så vänder han på sig och tar med sig hela täcket, men då har jag ändå bara ca 20 cm att ligga på. Välkommen till Johansson/Nyström nätter... visst är det mysigt, men så kan man inte sova. Värst är när katten ligger på ena sidan och Grappe på andra, båda PÅ mig. Då kan man inte röra sig jöh! Jag behöver lite utrymme för att kunna sova gott. Täcke också för den delen, vi borde ha två, jag vaknar ofta på nätterna för att fötterna är kalla, då har Grappe trasslat in hela nedre delen av täcket i någonting som är helt omöjligt att få upp, han låser fast det genialt med sina ben... morr! Jag vill ju bara sova.

"Micket bada"*

Jag har jobbat hela långa kvällen, och snart ska jag sova, för imorgon ska det tvättas och sen kommer systeryster hit och klättrar på väggar med moi.

Nu var det ju såhär då ska ni veta, att jag hade endel "huvudrubriker" för kvällen. Det första var att man fanimej borde ha krav på hittelön i det här landet! Det andra var något om president-valet som sker just i detta nu. Det tredje var om en gammal vän till mig från USA som jag kom att tänka på när dom spelade en låt på radion idag som han skickade (i brev) till mig för ett par år sedan. Det sista var om en såndär jävla idiot som borde dömas till tortyr, men istället hade fått fem år.... i svenskt fängelse också, trevlig liten semester för honom. Det sista var egentligen det jag var mest sugen på, men eftersom jag inte hittar artikeln på nätet och jag redan har skrivit om en liknande sak så tar vi hittelönen.

För ungefär ett och ett halvt år sedan hittade jag, en då, splitter ny sonyericsson telefon i en av dom nyaste mest high-tech modellerna och en portmonä på bussen. Jag tog med mig sakerna av men hade inte riktigt bestämt mig än om jag tänkte lämna in dom någonstans eller strunta i samvetet och ta dom. Svaret kom när jag gick på vägen till skolan, någon ringde på telefonen och när jag tog upp den såg jag att det var "mamma" som ringde. Jag hade ju inte hjärta att stjäla från någon som inte tjänade egna pengar, så jag svarade. Det visade sig att tjejen som tappat dessa saker bodde i Gottröra och eftersom jag också gjorde det då så var det ju prima, då kunde vi ju träffas så jag fick lämna över sakerna och iallafall ett tack eller någonting symboliskt för jag varit ärlig. Inte då tyckte skitkärringen i luren, sakerna skulle helt anonymt lämnas in på Statoil (Gottröramacken). Visst hade jag förstått om ungen själv ringt att hon kanske inte hade haft folkvett riktigt ännu, men att hennes mamma inte ens kunde avvara ett "tack", en tialott eller "vafan-som-helst" är fanimej fy skam! Nu såhär i efterhand ångrar jag mig.... dom kunde fan ha köpt en ny telefon till ungjäveln, och plånkan va bara skräp med massa skräp i, så den kunde ha fått ligga fint i mina sopor. ÄRLIGHET BORDE BELÖNAS ! För det är ont om det idag.

*Citatet i rubriken kommer från en gubbe på jobbet som inte riktigt hanterar språket men envisas med att prata non-stop iallafall, idag när det kom massa handdukar så sa han detta, micket roligt tyckte jag. Jag gillar mitt jobb även fast det är ett skitjobb, det finns så många kul människor där.

Sen håller vi tummarna för Obama inatt väl?

JAG ÄR UPPE FÖRE KLOCKAN TOLV!

Jag undrar när det hände sist utan tvång. Men det är skönt, känns värt, jag har ingenting inplanerat så jag ordbajsar på litegrann om det går bra? Eller man kanske inte borde skriva om man inte har något att skriva? Men det blir ju så tråkigt att läsa en blogg som aldrig uppdateras, fast det kanske är värre att läsa ett komplett oigenimtänkt inlägg om ingenting... jaja. Jag kommer säkert komma på massa saker när jag står på jobbet idag, sen glömms dom innan jag kommer hem, får kompensera för det nu istället. Så.... nej, det var lite bajsnödigt att sitta här och skriva, så nu skiter vi i det.
Ingen inspiration=inget vettigt att läsa(det gäller för journalister också....speciellt dom som dom senaste tio åren skrivit om hur man går ner i vikt).

Stina från rimbo.

Haha, det finns en tant på mitt jobb, hon brukar prata om sig själv i tredje person... eller brukar och brukar, men det händer. C hade skakat fram lite pengar ur kläderna förut och så tog hon upp mynten men missade en sedel eller två då sa Stina "Nu missade du, kärringen ser allt sörru" sen plockade hon på sig pengarna. Idag när jag stod bredvid henne så kom det väldigt mycket på en gång, då stängde hon av bandet och sa "Kärringen orkar inte!", hahahahaha. Till detta inlägg en mycket passande låt.



Behöver jag säga att den här spelades endel i somras?

Sommar.... värme, nu?



Sick.

Så tänkte jag att jag skulle läsa lite nyheter, eftersom jag inte brytt mig på ett tag. En artikel (som jag egentligen undrar hur den kunde blivit så stor och kommit hela vägen upp till oss, hej nyhetstorka) fångade min uppmärksamhet. Hur tänkte dom där? "I ett uttalande från Australiens motsvarighet till Migrationsverket fastlår tjänstemännen att det inte handlar om diskriminering."  Nehe, vad är det då som är fel? En person med downs syndrom kan mycket väl anpassa sig efter miljön, dom kan bo själva och ta hand om sig själva, med förutsättningen att det är anpassat till dennes behov. Däremot kanske dom kan behöva lite hjälp med matlagning och ekonomi. Hans familj säger också att dom stöttar och hjälper honom även ekonomiskt så han inte ska behöva leva på "regeringens pengar", så vad har regeringen att skylla på? Jag skulle vara glad om en extra person med downs syndrom kom in i landet, dom jag har mött är väldigt fina och positiva människor, som har nära till sina känslor och är ärliga. Dessutom är ju pappan doktor, så vård behöver dom inte oroa sig för heller. Jefla dumma down under.

Klockan står på 13.50

Gårdagens strapatser är bortglöma och idag ska vi städa (WOHOO.... eller ej). Jag skulle kanske gått på mässa i stockholmsstaden idag med Lilla C (för hon hade två gratisbiljetter och hennes käresta var inte så sugen på att gå), men det verkar som om hon fick med sig sin karl iallafall, för jag har inte hört av henne. Synd, eller synd om mig, kul för dom :P.

Grappe pratar om handling, jag vet inte vad vi vill äta, nu ligger tydligen ansvaret på mina axlar för jag dissade tacos.... skitsamma.... orka mat. Jag kan äta vad som helst... nästan.

Burr burr burr...

Det var minusgrader, fyra stycken tror jag närmare bestämt. Offret som gjorde våran bana hade satt alla kontroller mitt ute i sankmarker så man var tvungen att gå ner sig till knäna i vattnet för att kunna stämpla, dessutom hade han lagt ut kontrollerna perfekt så att man skulle springa igenom varenda sankmark mellan kontrollerna också. Efter sisådär tre kontroller kände jag inte mina ben från knäna och neråt, när man andades så kändes det som om någon tog tag om lungorna med en iskall hand och pressade ihop och till råga på allt så sprang vi fel.

Men men, jag är glad ändå, för vi sprang ifrån några gubbar på upploppet, vi stämplade rätt trots en lång tid ute på banan OCH vi fick varm saft när vi kom in i mål (jag sprang och tänkte på varm saft och hur gott det skulle vara hela banan, egentligen ville jag ha röd, men gul saft gick också bra).

Hopp och hej, äta mat kanske?

Hej vinter.

Nu är vintern på väg, det märker man när man har minusgrader i vardagsrummet. Nej, jag överdrev, men det är kallt härinne.

Ikväll ska jag springa Rodhen-natt tillsammans med Sofie, my darling som numera flyttat till Jönköping och som jag sällan ser av nuförtiden. Vår relation är ett typiskt exempel på "man vet inte vad man har förrän det är borta". Jag var en jättedålig kompis som aldrig hörde av mig, och nu när hon flyttat till andra sidan sjön så går jag och tänker på henne nu och då. Men ikväll ska jag springa med henne :), och nu ska jag lära er hur det går till på denna tävling.


Först går alla till en samlingsplats i skogen, ex. den här fina robinson-skylten här.



Man springer i lag (patruller) två och två, här är jag och Sofie -06.
Vår plan va att vi skulle maskera oss helt i svart och släcka lamporna ifall vi mötte någon i skogen så ingen skulle se oss.
Pga snön sket det sig lite, och min lampa var inte helt fulladdad så den slocknade av sig själv.




Sedan får alla ställa sig i en stor ring och startar samtidigt, först i mål gäller
(självklart är man ju uppdelade i klasser också, så först i mål i klassen).


Det är en kul tävling ska jag säga er, men så är jag väl lite av en nörd också, enda nackdelen är att det alltid är så jefla kallt!

Hurfan lyckas man?

Ja, vem i hela världen äter hallonparfait med fötterna? Eller hur har denne lyckats kladda in hela strumpan i parfait och vaniljkräm annars? Ungefär så djupa tankar har mitt hjärnkontor gått i idag. Möjligtvis tänkte jag lite på hur skönt det skulle vara att bädda ner sig i en av alla vagnar eller containrar på jobbet och ta sig en liten slummer också. Är sjukligt trött mina kära vänner. Imorgon är en ny dag (YEY ! Äntligen fick jag använda ordet parfait, och tre gånger också om vi räknar med denna parantes!) .

RSS 2.0