Statusuppdatering

Jag skulle vilja säga "I'm back on track!!", tyvärr är inte fallet så. Jag dras med en långdragen förkylning och frustrationen över att inte kunna träna som jag vill är enorm, att dessutom bo med en annan träningsnarkoman som gääärna delar med sig dagligen om hur hans pass gått och hur mycket träningsvärk han har gör mig tokig. 
 
Däremot kan jag teoretiskt planera. 
 
Egentligen var tanken att jag skulle springa ultraintervaller nästa helg, det känns mörkt just nu. Det känns som att det är dumt att utsätta kroppen för den påfrestningen när jag känner såhär en vecka inför. Vi får se. 
 
Jag har skrivit in mina lopp i kalendern, drömt och fantiserat om miljöer, om natur, om luften och om känslan. 
 
Jag har läst (http://cristofferstockman.blogspot.se/2015/02/kravanalys-bergslopning.html bland annat).
 
Jag vill komma igång, grunda, bygga upp mig, bli frisk, bli stark....
 
Jag tänker lite symboliskt som en fjärilslarv just nu, mitt i allt mitt snoriga pizzaface med munsårsärr tänker jag att "om en vecka kommer jag vara starkare än någonsin!!".
 
Låt det gå fort.

Ofrekvens

Jag har haft en ganska dålig vecka.... en vecka av ledsamhet, sorg och godis.... dessa saker leder förstås till dåligt allmäntillstånd och brist på både ork och motivation..... även munsår, vilket gör det hela ännu sämre. 
 
Så idag gjorde jag en impulsgrej, för att jag ville komma på bana och bli frisk och ta hand om mig själv. 
 
Jag gick på en UCW. Detta står för Universal Contour Wrap och innebär att man blir inlindad som en mumie i leriga dauerbindor. Många gör det för den direkta omfångsminskningen, man blir mätt både före och efter behandlingen (min total var 17 cm varav 1 cm på vardera lår, överarm och mage), det fina med detta är att det inte är en vätskeförlust utan slaggförlust, man blir rekommenderad att dricka en hel del efter behandlingen för bibehållen effekt och fortsatt utrensning. Min huvudanledning till behandlingen var själva detoxen, jag ville prova hur det kändes. 
 
Såååå, först fick jag alltså klä av mig helt naken, ta på mig en papperstrosa som knappt täckte någonting och ställa mig framför en spegel. 
 
Sedan kom terapeuten in och mätte mig nerifrån och upp, efter detta lindade hon in mig ganska hårt i inpackningen, så fick jag på mig som ett megastort gallonställ för vuxna och lägga mig på en brits (om jag ska erkänna så kände jag mig rätt bekväm i att både vara inlindad och ha på mig gallonstället). Jag fick en kostnadsfri ansiktsbehandling och lermask extra dagen till ära och sedan lämnades jag ensam i ca 40 min. Jag somnade, det var så skönt att ligga där och inte behöva tänka på något. När behandlingen var över kom terapeuten tillbaka in i rummet, torkade av ansiktsmasken, tog bort lindorna, lät mig torka bort fukten från leran och så mätte vi igen. 
 
Det känns bra nu, jag känner mig åtminstone harmonisk och fräsch, men jag har ju lite hemarbete också, inget
 
-socker
-salt (eller restruktivt)
-mjöl
-nikotin
-koffein
-alkohol
ELLER DUSCHAR! 
De närmaste dagarna.

Nytt favorit-kak-recept!

Häromdagen kom jag över ett nytt dunder-recept på en mjuk paleokladdkaka, superenkel, supergod!
 
Basen:
 
15 urkärnade dadlar
4 dl cashewnötter
3 ägg
1 dl mandelmjölk 
2 tsk bakpulver
 
Förslag på saker att ha i:
 
Morotskaka: 
2 tsk pepparkakskryddor
1 riven morot
 
Chokladkaka:
1 msk kakao
1/2 tsk vaniljpulver
Hallon
 
Utförande:
 
  • Sätt ugnen på 175 grader
  • Mixa alla ingredienser i en mixer (vill du ha till exempel hela hallon så kan du blanda i dem för hand efteråt, min chokladkaka är numera rosa, god, men rosa). 
  • Häll allt i en smörjd springform
  • In i ugnen i 20-30 min
  • Stoppa kakan direkt in i kylen och låt den svalna, den blir faktiskt godare när den kylts ner något
  • Låt den väl smaka ;)
 
På denna kaka har jag gjort en cheesecake-frosting av laktosfri creme fraiche och dito philadelphiaost som jag blandat med vaniljpulver..... bara för jag är en sucker för cheesecake.
 
 
 
 
 
 

Sann lycka

Häromdagen slog det mig vilken otrolig tur jag har. Inte helt slumpmässigt men ändå tur. Jag har haft turen att möta så många bra människor genom livet och inte minst de senaste två åren. Starka människor som tror på sig själva och som också trott på mig, som sett potential i mig även innan jag själv upptäckt den. Det ena leder till det andra och jag är faktiskt väldigt bra på mycket jag tar mig för. Tycker jag att det är roligt så kan jag göra det mesta, känner jag mig inspirerad och passionerad så smittar det, häftigt! 
 
Jag är inte perfekt, absolut inte, men jag är jävligt bra och har kul när jag utvecklar och ändrar på mina sämre sidor.
 
 

Gott nytt år!

Jag började skriva om 2014, dela upp det i månader och kategorisera bra/dåligt osv. 
 
Vi gör såhär, kort och gott, 2014 var ett år av oväntade händelser och erfarenheter. Hade ni frågat mig för exakt ett år sedan (eller kanske ett år och två dagar sedan, för det var runt nyår jag började fundera över mitt förhållande) så trodde jag benhårt att jag skulle gå ut skolan och flytta direkt till Bålsta. Jag skulle förmodligen försöka bygga upp en verksamhet i närområdet och troligen hamna bakom disken på SATS dörr i dörr med min tidigare kille. 
 
Hade någon sagt till mig att jag skulle bo i Huddinge hos min klasskamrat (som jag i och förr sig tyckte om och kom bra överrens med, men inte i min vildaste fantasi trodde att jag skulle bli kär i) eller att jag skulle vara andreman på XXL Brommas skoavdelning skulle jag nog skrattat lite och viftat bort det. Jag har däremot aldrig känt mig så mycket på rätt väg som nu, livet är en resa, ett äventyr baserat på de val man gör, och jag känner att jag är i kontroll över mitt liv, jag känner en enorm frihet och att jag kommer utvecklas otroligt både professionellt och privat framöver. Under 2014 var jag på botten emellanåt, djupare än jag trott varit möjligt, i andra stunder har jag varit i mitt esse på topp, det har verkligen varit tvära kast. 
 
I min idrott har jag tagit personliga rekord gång på gång under året
  • Distansrekord på Ultravasan med nio mil
  • Silvermedalj-tid på Lidingöloppet med en tid på 2 h 34 min
  • Placeringsrekord på större lopp med brons på Tjurruset
  • Rekord i tidsomfång på En mil var tredje timme-ultraintervaller som höll på under ett dygn
  • Tidsrekord på milen med 42:59 på Tunnelrun
Det har varit ett häftigt år även där. Inför nästa år har jag hittills två lopp inplanerade, och starka planer på ytterligare två som är värda att tänkas på, jag har även kollat upp mina jobbhelger och sett att alla lopp jag vill springa hittills infaller på mina lediga helger, ASSUM.
 
Jag ser fram emot 2015, att få fortsätta min resa. Att få skapa ett nytt "vi", att få växa tillsammans och på själv. 
 
Jag kommer organisera min träning, jag ska sätta professionella mål med min närmaste chef, och göra roliga planer och saker med min käresta. Det viktigaste av allt, jag ska ta vara på min tid hela tiden, det betyder inte att jag ska vara konstant upptagen och effektiv utan att jag ska försöka njuta av alla delar av livet, alltid tacksam, aldrig nöjd.
 
 
 
 
 
Och ett hopkok av bilder från året, gott nytt år! Nu ska jag röja undan lite för vi får pizzagäster om ett par timmar (nationella pizzadagen och allt, det enda de pratat om på P3 senaste timmen) <3
 

Juletid är julefrid.

I år har julen verkligen varit lugn och ro. Min julafton (vår julafton, för nu är jag sambo och vi firade julen själva tillsammans) var ytterst lugn. Jag började min dag med att springa backintervaller, Tobias spelade spel, sedan åt vi en lång frukost tillsammans. Efter dusch och frukost tog vi en promenad i solen, en promenad som ledde oss ner till Huddinge centrum, där jag halvt impulsköpte en vinterjacka, jag hade tittat och provat den tidigare i stan men bestämt mig för att jag inte skulle köpa den.... om vi säger såhär, med den plötsliga kylan utanför dörren tackar jag mitt impulsköp! Tobias impulsköpte pokermarker. Sedan komplement-handlade vi lite mat och gick hem. Jag gjorde julvört och köttbullar, Tobbe griljerade julskinka och fixade prinskorven. Såhär typiskt cheesy som det kan vara, samtidigt drack vi julöl och lyssnade på jul-.... näää, där gick gränsen, Lindsey Sterling under matlagning och någon klassisk lugn spellista under resten av kvällen. 
 
Vi åt vårt halva julbord, som även innehöll wasabikräm, haha, jag kunde inte låta bli! 
 
Vi pratade, mycket, om livet som varit om hur julen kan vara, om hur vi ser på framtiden, fina samtalsämnen med minnen och förväntningar i blandad kompott. 
 
Sedan delade vi på en flaska vin och spelade frågesportspel.... där jag torskade 2/2, ÄNTLIGEN! Jag har hittat någon som kan utmana mig i allmänbildning, för det var inte storslam, utan väldigt jämnt båda gångerna. Sen kom whiskeyn och pokersetet fram, jag fick lära ut grunderna i texas och vi spelade... även här åkte jag på förlust. 
 
Mot kvällens slut somnade vi tillsammans i soffan i natt och sov gott där, jag gillar tydligen det där med att sova i soffor. 
 
Det kan ha varit min bästa och mest avslappnade julafton någonsin, inte pretentiös någonstans utan lugn, spontan och avskalad, utan stress, utan krav, utan måsten, så som julen borde vara. 
 
Från gårdagsmorgonen
 

Idag har jag jobbat, likt de sex dagarna innan jul, likt imorgon, tio timmar har jag haft idag, och de har flugit iväg, mycket folk, många frågor, mycket sälj, mycket städa. Det är kul nu! Jätteroligt när våra gäster har inställningen att det ska köpas och bra grejer, att sälja en extra impregneringsspray eller ullsula till vinterkängorna har liksom inte varit ett problem under dagen, de har antingen frågat om jag kan hämta till dem eller vart det står när jag tipsat skötselråd eller sagt att det kan vara extra mjukt och varmt med ullsula/-strumpa. 
 
 
När jag var på väg hem fick jag ett sms om att jag inte fick öppna julklapparna förrän Tobbe var med. Detta kom jag hem till, det ser skört ut, jag vågar inte ens klämma och så är han på Mosquito-klubb ikväll och dansar.... såååå jag får snällt vänta till efter jobbet IMORGON, förstå vad nyfiket det är i mitt lilla huvud nu. 
 
Ja, det var mina senaste två dagar, summa summarum, bra jul, bäst sambo, roligt jobb, jag gillar där jag är i livet just nu. 
 

Dagen efter en nattlig löptur på 6 timmar...

...är det okej med naturgodis i frukostyoghurten! 
 
Hej, jag jobbar heltid, jag flyttar på min lediga tid och däremellan bestämde jag mig för att, tillsammans med Team Nordic Trail och Springhjälpen, springa in Lucia-natten med en fin tur Stockholm->Uppsala. Detta i förmån för musikhjälpen som i år samlar in pengar för att stoppa spridningen av HIV (vår bössa är fortfarande öppen HÄR!).
 
Då jag jobbade fram till 18 kunde jag inte starta tillsammans med den första gruppen som påbörjade sin tur klockan 15:30 i Ursvik (Solna) utan hoppade på efter halva vägen i Märsta framåt kvällningen. Då hade första gruppen varit ute i dryga sex timmar redan! Det var en fantastisk upplevelse, trots kyla, blåst occh snöblandat regn, det är något visst att springa i skogen med pannlampa. Vi kämpade på nästan hela natten, och min klocka hade precis passerat sex timmar då vi i samlad trupp entrade stora torget och var i mål! De som startat på eftermiddagen hade då varit ute i dryga 14(!!!) och tagit sig nio mil, jag kanske kom upp i 4-5 (efter att ha sprungit loopar runt krampande löpare mot slutet för att hålla värmen). 
 
Totalt var det ca 70 löpare som sprang någon sträcka under nattens lopp och vi var 40 personer som kom in på Stora Torget i samlad trupp strax efter fem imorse, vi är inte kloka någon av oss!
 
När jag kom hem värmde jag sockor i ugnen och lade mig under täcket och huttrade/flåsade så mycket jag kunde för att få upp värmen, och jag är fortfarande kall in i benmärgen. Helt klart värt det!
 
TACK FÖR INATT!
 
 
Innan avfärd, taggad till tusen! Typ.
 
 
Möter upp gänget på Statoil i Märsta, yey! Snart dags!
 
 
Lite värme kvar i Sunnerstatorpet!
 
 
Upp på Åsarna mot slutet, spara det bästa till sist --> backarna!
 
 
Sten Sture-monumentet (vi som hade pigga ben fick springa extrabackar för att de med stummare ben inte skulle behöva stressa) snart framme!
 
 
Hiss-selfie, _SÅ_ _JÄVLA_ _KALL_ (och nöjd). 

Jobb 9-18:30 + löpning 19-21

Hej jag ville mest göra en appearance, i rubriken ser ni min dag hittills. Nu ska jag baka muffins med saffran och nötmjöl. Sedan ska jag sova, för jag går in starkt på en 47 timmarsvecka första veckan på nya jobbet ;) och börjar igen 9:45.

Höjden av trötthet.

Nu har jag jobbat två dagar, jag är ovan, dagarna flyger iväg och jag har kul, men jag blir trött. Det KAN ha att göra med att jag måste åka 5:38 när jag jobbar morgonpass och att jag dessutom instruerade ett intervallpass igår kväll mellan 19:15-20:15 och inte var hemma, i Huddinge, före 21 igår, hungrig som en varg och oduschad, men vad vet jag? Haha. 
 
Nu är jag i Uppsala och är ledig imorgon, då ska jag ta tag i lite ihoppackning av lägenhet, tvätta och ringa samtal. 
 
Så jobb, jag blir glad, lite nykär när jag tänker på det, vilken tur jag verkligen hade! Heltidstjänst, utan egentliga "kontakter" utan bara på att jag är jag och så pass nördig som jag är inom min sport. Att tipsa folk om skor (har lite att jobba på med produktkännedomen bara men generellt kan jag ju löparskor) och berätta om egna tips och knep är roligt på riktigt! Folk är oftast tillmötesgående och tacksamma, de har liksom tid på ett annat sätt jämfört med de gäster jag hade i restaurangbranschen och de uppskattar verkligen att jag lägger tid på dem. Dessutom verkar teamet på plats vara helt fantastiskt! Jag ser fram emot den kommande tiden (frågan är hur stor del av lönen som kommer gå tillbaka till företaget?).
 
Såhär ungefär känner jag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äggmuffins

Ett enkelt frukosttips (som det nog finns lika många varianter av som människor som gör dem) är äggmuffins. Här är mina:
 
Och här är mitt recept:
 
6 ägg
1 paket bacon (140 g)
2 klickar creme fraiche
2 champinjoner
Riven ost, gärna en smakrik. 
Peppar, en hel del peppar.
 
Blanda ihop allt i en smet och häll upp i formar, grädda i mitten av ugnen på 225 grader i ca 30 min (håll koll på färgen, jag har ingen aning om hur länge det var inne egentligen, men ganska länge). Jättegott och jätteenkelt! Att jag dessutom fick 13 muffins av detta recept gör att jag nu har frukost för en knapp vecka, awesome! 
 
Experimentera gärna med olika innehåll (tomat, paprika, lök.... you name it) och kryddor (cayenne, örtkryddor, chili osv). 
 
 

Team Nordic Trail <3 musikhjälpen

På kvällen den 12/12 kommer vi att starta ett niomilalöp från Stockholm till Uppsala.Tanken är att springa i mål på Stora torget i Uppsala under lördagsmorgonen till välgörenhet för musikhjälpen. Supermysigt att springa tillsammans i vintermörkret! Alla är välkomna att springa med, om inte hela sträckan så en bit, om inte alls så skänk gärna ett bidrag! 
 
 
 
mer info kommer i dagarna, men gå in och anmäl er via länken för att bli uppdaterade. 
 

XXL

YEY! Jag är med jobb! Den senaste månaden har jag varit aktivt arbetssökande, i huvudsak har jag varit aktuell på två olika företag för tre olika tjänster, jag har totalt varit på fem intervjuer och fått två erbjudanden. Idag är pappren påskrivna, jag ska jobba som heltidssäljare på XXL i Bromma framöver och jag ser fram emot det väldigt mycket!! 
 
Det tar faktiskt på krafterna att gå och vänta och inte veta och ringa och maila och bla bla bla. Jag är väldigt nöjd med utfallet och tror att jag både kommer kunna trivas och klättra i företaget. Jag jobbar min första dag imorgon, snabba puckar, det gillar jag!
 
Så nu får vi se, lovande att min butikschef är löparnörd och att jag kommer hålla till på skor, kan det bli bättre?
 
 
Så kom och handla era julklappar hos mig vid Bromma Blocks!
 
 

Tunnelrun

Förra året fick jag ett mail. Det var reklam för ett "unikt lopp", man skulle springa i en tunnel i Stockholm. Det var billigt och jag tänkte att "det kan bli ett kul avslutningslopp för säsongen". Sagt och gjort, jag anmälde mig, det gjorde drygt 42 000 andra också, 42 000 pers! I en tunnel på en mil! Aldrig kunde jag tro att det skulle bli så stort, och jag undrade mycket över hur de skulle ordna detta arrangemang. 
 
Jag vet inte hur dagen flöt på då jag startade 12:10 och inte stannade kvar särskilt länge efter jag avslutat mitt lopp, men ur mitt perspektiv lyckades de med bravur! Att kunna lotsa och hantera så många människor så alla hamnar rätt och så säkert som möjligt kräver en hel del planering och en hel del arbete. Eloge till arrangörerna och funktionärerna! Att ni dessutom gjorde det hela till en så fantastiskt häftig upplevelse inne i tunneln är stort plus i kanten! Tack!
 
Så hur gick mitt lopp? 
 
Jag började med att åka tidigt, tänkte att 42 000 pers, det är en del, det kommer bli trångt. Det var inte trångt alls, jag kunde till och med sitta på tåget om jag ville. Vid värtan gick jag till väskinlämningen, tog god tid på mig att byta skor, peppa lite, lämna in min väska. Tog mig tillbaka till startområdet och ställde mig i toakö (det är alltid bra att ha en halvtimme extra till köandet för toalett på stora lopp). Gick mot startfållan ca 5 min innan insläpp och smög mig så långt fram jag kunde, typ rad två, sen försökte jag hålla min plats, på snabba sidan i rad två, det kändes som ett ypperligt ställe att stå på. 
 
 
Såhär såg det ut bakåt.
Det var en häftig känsla att stå där så många tillsammans och vänta på sin tur, vi tjoade och klappade när första startgrupp gick ut och hela viadukten ekade... än visste jag inte vad jag skulle få uppleva inne i själva tunneln. 
 
När vårt startskott gick försökte jag att hålla mig långt fram och inte bli omsprungen, jag kollade lite på klockan efter en stund 5:30, jag borde kommit en km, men jag vet att det kan gå lite segare i starten ibland på stora lopp och avvaktade skylten för 1k. När klockan stod på 7:30 uppenbarade sig en flagga som det stod "2" på, två?! Jag hade alltså hållt under 4 min/km i två kilometer, "shit" tänkte jag, jag ligger lite för snabbt.... "jaja, man kan ju chansa" var nästa tanke och jag höll i.
 
Det var bara det att första biten var mycket nedför och sedan började alla backar, inte branta, men sega, långa motlut som kändes i benen. Jag reflekterade över att jag inte sett en enda kvinna sedan vi börjat springa (de kom om mig på andra halvan, var inte oroliga över det), men det kändes lite häftigt där och då "är jag den snabbaste tjejen i min startgrupp?".
 
Det var neonljus, det var konfetti, det var sambatrummor, det var dj-bås, det var ravedansare. Det bjöds på glögg och pepparkakor och en avslutande uppförsbacke sista 500 m.
 
Det var häftigt och det gick fort och jag tänkte flera gånger att "nu orkar jag inte mer, jag måste gå lite" sedan tänkte jag "mind over body, det är så kort att det bara är att pressa allt jag har, "riktiga löpare spyr"" (det sista ett citat från Isabellah Andersson som jag läste i veckan), sedan försökte jag trycka ut liiiite mer kraft till benen. Jag hade mjölksyra så det bubblade ut ur öronen på mig mot slutet, men jag höll i. 
 
Innan hade jag satt upp för mig själv att jag ville vara i topp 1000 på damsidan (det var drygt 20 000 damer som startade och drygt 22 000 herrar). Med facit i hand:
 
Det gick över förväntan, jag tog topp 1000 bland damer OCH herrar i motionsklassen och nästan så att jag till och med kom under tusingen även med eliten inräknad, nästan. 

Det var ett grymt häftigt lopp och jag hade gärna gjort om det. Till exempel vid ett dj-bås mot slutet som stod precis i början på en uppförsbacke så spelades den här:
 
 
 
Jag kom ner mot båset precis innan första droppet och när basen väl satte igång nere i tunneln så var det liksom som att man trycktes upp av ljudvågorna, den känslan, den akustiken!

Efter målgång var jag tvungen att hänga på närmsta räcke ett tag (jag hade ju trots allt ryckt sista biten, i uppförsbacken) sedan gick jag ner och hämtade ut min väska, satte på mig en torr tröja och sist men inte minst skulle jag hitta mina föräldrar i det här:
 
Tur att de till och med tänkt på att ordna med "mötesplatser".

Än en gång, tack för ett grymt bra arrangemang!
 
 

Lessons in life

Motivationsbrist. 
 
Hej, mitt liv är bra, jag ska inte klaga, men det är höst och saker och ting har inte riktigt gått som planerat på sistone. 
 
Imorgon kan mitt liv komma att förändras till det bättre, jag håller mina tummar och tår. 
 
Bra saker. Familj, vänner, kärlek, särskilt kärlek, det har känts så otroligt bra sista veckan... nu blir det nog "bye bye boyfriend" ett tag dock, spelrelease.... ja, jag lyckades leta fram en geek igen, hur?! 
 
Men jag ska tävla i helgen och finaste Mickis fyller halvvägs till 50, så jag kan nog hålla mig sysselsatt ett par dagar i alla fall. 
 
 
Vad spelar roll egentligen?
 

Livet är vad som händer just nu.

Vi kan gå och vänta på saker som ska komma, vi kan gå och minnas tillbaka på saker som varit, men livet sker just nu. Varje andetag, varje sekund är en tid av ditt liv, kom ihåg det.
 
Detta är en liten "note to self" mitt i höst och tyngre dagar.
 

TNT-torsdag

Trött i kroppen, lycklig i själen!
 
Klockan stod på 7:30, för jag hade tvättid 10:30, för att tanken var att jag skulle möta upp min mormor och min mamma på stan och umgås på eftermiddagen och för att jag så gärna ville hinna med att sätta upp en liten reflexbana till kvällens TNT-pass.
 
Så först cyklade jag ut i skogen och letade reda på ett bra varv(min cykel är verkligen inte skapt för terräng!), sedan provade jag hur lång tid varvet tog att springa, efter det satte jag upp reflexerna och sprang ett varv för att känna in om det var en bra frekvens. 
 
Tillbaka hem och ner i tvättstugan, in med första tvätten. Här ringde mamman och sa att de inte skulle gå på stan, skönt, det gav mig tid att slappna av lite. Tvätt och tråkfix hemma, vila ett par timmar. 
 
Cyklade tillbaka till skogen en timme i förväg för att kolla så reflexerna satt kvar, känslan att mötas av det här:
 
 
Yey! 
 
Långa intervaller var kvällens tema och jag fick åtminstone upp flåset. Tillbaka till utgångspunkten och pressa deltagarna på maxplanka, tre minuter tog han som stod längst (och jag tror han klarar längre egentligen). 
 
Tillbaka och plocka ner reflexer samt fota lite leriga ben
 
 
Cykla hem, byta väska, ner till spat, hämta nyckel, passa på att låna duschen och nu ääääntligen, middag!
 
Jag har haft kul i alla fall, gott om tid trots mycket rörelse, har säkert sprungit tre mil och cyklat två. 
 
 

Måndag igen.

Som vanligt, på måndagar händer det något, sedan dröjer det till tors-fre innan nästa livshändelse, däremellan ett töcken. Dagen har gått bra, tror jag, det är så svårt att läsa på en person, eller två, som ska sitta och utvärdera mig. De uttryckte sig med "bra" eller "fint" efter mina svar så det tolkar jag som ett bra tecken, ett par gånger blev jag bedd att utveckla eller sätta in något jag sa i en situation, att gå på arbetsintervju är en pikär situation i sig. Now the wait.
 
Nu tänkte jag gå till biblioteket. Då jag sov hela dagen igår tog jag det som ett tecken på att jag borde ta det lite lugnt, har inte tränat på ett par dagar och känner mig hängig, inte sjuk, men inte på topp, alltså tar jag det lugnt idag också och tränar ett lågintensivt pass imorgon. Lyssna på kroppen. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Hur attityden kan ändra en hel dag.

Igår skulle jag egentligen klassa som en ren skit-dag, på riktigt, någon hade lika gärna kunnat ställt sig och kasta ruttna tomater på mig, det hade kunnat jämföras med gårdagens händelseförlopp. Däremot så kände jag mig ganska harmonisk, avspänd och glad hela dagen, konstigt. 
 
Jag vaknar av "faaaaaan!!!", tänkte "shit! Nu är han sen!", "DET SNÖAR UTE!!". Så slasksnö satte gårdagens prägel. Sen blev det frukost med kärestan så åkte han iväg till sitt.
 
Jag skulle till Uppsala för att springa med Team Nordic Trail, men hade ingen brådska, klockan var ju bara nio och passet började sex. Jag tog det lugnt, mös lite, läste ur min bok (nu när jag har varit nästintill sysslolös så har jag köpt en bok "Det sötaste vi har", Ann Fernholms andra bok, jag gillar hennes sätt att skriva skarpt, det är ett väldigt komplext ämne som hon får att låta så enkelt!). Sedan fick jag ett telefonsamtal, ett telefonsamtal som fick mig att längta till på måndag (likt de senaste tre veckorna).
 
Får meddelande från karln som frågar om jag fortfarande är hemma hos honom, vilket jag var "STANNA, ses om 20", så det blev även lunch tillsammans och gos på det.
 
Jag tänkte att jag skulle åka med 15:50-tåget, då skulle jag vara framme i Uppsala vid 17 och hinna upp en snabbis för att lämna av mina saker samt dra vidare till passet. På tåget får jag veta att det är förseningar på "upp till 20 min" pga obehöriga på spåret, meddelar ansvarig ledare på passet att jag kommer bli sen och undrar var de tänkt befinna sig så jag kan leta upp dem, hon skickar tillbaka en bild på en karta där hon skrivit i vart hon tänkt att vi ska vara (snyggt!).
 
17:30 är jag i  Uppsala,17:50 är jag hemma, springer uppför trapporna eftersom hissen inte stod nere (hej våning sju, jag gillar inte att stå still och vänta, slöseri på tid). På tredje våningen sitter Com Hem killen som var hos mig förra veckan och jobbar i trappen, med en kund som låst sig ute "Heeeej Janie! Vet du jag hälsade på den där killen från dig" (en kompis till mig som jobbar på hans gym inne i Stockholm), så börjar han småprata (hahaha, känslan när man blir tilltalad vid namn av infosnubben från Com Hem liksom! Han själv heter förresten Ali och telefonisten som ringde mig och ville att jag skulle betygsätta honom efter lät nästan lite obekväm i luren "ja, han hotade ju om jag gav honom en etta så det får väl bli tio då", haha). Nu hade jag sjukt bråttom.
 
Upp, svida om lite snabbt, jogga ner till Norby, en kvart sen, fortfarande uppvärmning, och nu var ju jag uppvärmd och redo för ett killer-pass med korta intervaller. 
 
Hela eftermiddagen igår var egentligen ett stort irriterande stressmoment, men det beror liksom lite på hur man ser på saker, hur man väljer att se på dem. Förutom det här med tåget så fick jag ju lite extra meditativ tid i Huddinge, lite extra mystid med min finaste, en trevlig pratstund med en sjukt energigivande person och så ett härligt kvalitetspass på det! Det är ju bara bra saker!
 
 
 

Raw food-recept

"Det är bara en fluga det här med raw food, tror du inte det?" fick jag höra häromdagen, och absolut, jag tror att det i längden blir jobbigt att livnära sig på bara raw food eftersom mycket av näringen i råvaror börjar bearbetas och bli mer lättupptaglig för kroppen redan vid tillagning/beredning. Vad jag däremot tycker är att det är helt fantastiskt med raw food som godis! Att byta ut konstiga tillsatser och raffinerat socker mot till exempel dadlar eller aprikoser som är söta i sig och innehåller fibrer som gör att blodsockret håller jämnare nivå, att byta ut vitt mjöl och tomma kalorier mot nötter med bra fetter, DET tror jag kommer utvecklas. Det är fortfarande godis, något som bör ätas ibland med måtta, men istället för att rent urlaka kroppen på näring (då det är vad som händer när vi äter skräp och klassiska sötsaker, kroppen belastas och näringsnivåerna sjunker), så tillför vi något.
 
I helgen hade jag tid över, då levde jag ut mina raw food bageri-drömmar hemma i köket (eh, hallen, mitt kök är i hallen.... fast jag bakade på köksbordet för det mesta, i vardagsrummet.... jaja, compact living). 
 
 
Detta var ett av mina bakverk. Jag utgick från ett recept på Kung Markattas hemsida "chocolate cookie dough fudge cake-no bake", den är inte helt raw food med ett grundtänk därifrån.
 

Ingredienser

  • Botten:
  • 120 g Valnötter
  • 2 msk Kakao
  • 7 st Dadlar (om de känns hårda, lägg dem i blöt några minuter så de går lättare att mixa
  • Fyllning:
  • 270g  naturell Tofu (ett paket)
  • 3 msk Kakao
  • 100g mörk choklad (t ex Green & Blacks 70%)
  • 4 msk sötning (beroende på vilken choklad du använder och hur sött du vill ha det, öka ev mängden sötning. Ta gärna en strö-variant, men honung eller agave går lika bra – smaka av!)
  • 2 msk mjölk
  • en nypa salt
 
 

Så här gör du

Botten:

  1. Mixa alla ingredienserna till botten, när den börjar bli grynig är den klar.
  2. Spara 1/4-1/3 av degen och tryck ut resten i botten av en form.

In i kylen med både botten och sparad deg medan du gör fyllningen.

Fyllning:

  1. Skölj tofu och lägg den på lite hushållspapper.
  2. Smält chokladen över vattenbad och låt svalna något.
  3. Mixa tofun några varv innan du tillsätter resterande ingredienser, inklusive den smälta chokladen. Smaka av med sötning.
  4. Eftersom chokladen stelnar när den svalnar kommer fyllningen ganska snabbt bli fastare, så när du väl har en jämn “smet” (det ska vara en tjock smet, väldigt tjock, den ska inte rinna utan vara mer som en deg) för över den till formen.
  5. Jämna ut över tårtbotten och avsluta med att smula över den sparade degen. Tryck till lätt så deg-smulorna liksom “sitter på plats”.
  6. In i kylen och låt stå till sig, en timme räcker om du är otålig :)
Du kommer inte sakna frånvaron av socker, vetemjöl och smör, det kan vi lova!
 
Jag modifierade lite, satte all "botten" i botten, och gjorde ett övre lager av cashewgrädde med syrlig hallonsmak (mixade ihop cashewnötter, som jag haft blötlagda ett par timmar, med hallon, citronsaft, en skvätt honung och vaniljpulver). Det var förvånansvärt gott med tofutårta! Tyckte det lät så spännande i receptet så jag var bara tvungen att prova.
 
 
 
I övrigt gjorde jag ett annat recept av samma innovatör som var superduperotroligt gott (om man gillar kladdiga kanelbullar så är det att rekommendera!) och kanel är väl passande nu när julen, på gott och ont, smyger sig på. Kika här (RAW cinnamon bun cheesecake). Det receptet kommer jag leka med i oändlighet nu, olika smaker och kombinationer, grunden är awesome!
 
Nu kanske jag bör hitta på något produktivt idag också. Ha en fin dag :)

 


Måndagsreflektioner

Progressen går framåt. Det är en energikrävande process innan det väl börjar, sen kommer det förmodligen bara bli mer om det går vägen. Åh, jag vill veta nu! Dålig egenskap=otålig.
 
 
 
Hur som haver, tänker jag dela med mig lite av mina reflektioner över en het debatt just nu: Styrketräna barn? Bra eller Bajs? 
 
För det första, vad tänker den oinvigde när den hör ordet "styrketräning"? Ett gym? Tunga, tunga lyft? Bygga! Adrenalinpumpade och hormonknarkande människor? Om vi vänder på det, lagsporten, eller barnidrotten generellt, har alltid haft såkallad "fys". Detta mina vänner är något som är långt mer skadligt för barn idag än att styrketräna med en ordentlig teknik, det farligaste för tränande barn idag är passionerade tränare utan egen teknik som lär ut en felaktig teknik till kidsen på de såkallade "fysträningarna". Barn som idrottar har alltid mer eller mindre styrketränat i samband med fysträningarna, att söka sig vidare till utbildade instruktörer som kan lära ut ett korrekt rörelsemönster och förklara varför de bör träna på "rätt" sätt är bara en positiv utveckling för idrotten och allmänhälsan. Det behöver inte betyda tunga vikter eller gymträning alls, ur min synvinkel känner jag att det bara är ett steg i rätt utveckling att inte slita ut barnens kroppar redan i tidig ålder genom att lära dem träna på ett hållbart sätt, sen att folk kallar det "styrketräning", ja, vi kan kalla det "fysträning" (om det klingar bättre?) så blev det helt plötsligt något som alltid utövats av växande barn och ungdomar i modern tid. Mitt svar på frågan, BRA!
 
 
Styrketräning? 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0