Those who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night

Nini har gjort "måsten" idag, *klappar på axeln*. Ny kurs på måndag, biologi, och har varit ner på jobbet och hämtat ut lite papper. Så nu har jag varit duktig. Som belöning fick jag en äkta anknäbb.

 

Har inte gjort klart allt jag borde, men är betygsatt med VG ändå... undrar om jag fått MVG ifall jag bett om det (satte betygsmål VG och fick det trots att jag kanske känner mig som ett snudd-G). Nu ska jag nog kanske börja med biologi då. 

Har vi inte redan för flera år sedan uppmärksammat att djur i fångenskap misshandlas? 

 

Idag är hela min news-feed på fb fylld med upprörda kommentarer angående Parken zoo och Ölands djurpark. Hur är det om en vecka? 

 

Nu är problemet belyst, det betyder inte nödvändigtvis att det blir någon ändring, förmodligen blir de bara bättre på att dölja spåren, kanske elda upp kadavren istället för att frysa in dem. 

 

Jag blir såklart också jätteledsen och grät faktiskt en skvätt när jag såg pumorna och den vita tigern i frysboxen, kattdjur har en särskild plats i mitt hjärta. 

 

Förhoppningsvis kommer Sveriges djurparker få striktare kontroller, kanske, men resten av världen då? Tänk att detta är ett land där vi generellt värnar om djur och dess rättigheter.... det finns många länder i världen där människor behandlas liknande djuren på våra djurparker, hur behandlas djuren i dessa länder? 

 

Jag vet inte, men jag blir mest bara uppgiven, kanske är det en början att bojkotta Parken zoo och Ölands djurpark, men så vitt jag vet finns det inget som säger att ex. Skansen inte fifflar. Det är så svårt, det är som att försöka stoppa ett krig genom att sno en persons handvapen. 

 

Överhuvudtaget så är djurhantering något som bör förbättras, inte enbart på djurparker utan även djuraffärer, uppfödning, slakt osv. det finns en lång lång lista på kategorier där man bör bli snällare mot djuren, som experiment  där bör de plockas bort helt. Vet ni vad ALLT handlar om? 

 

Pengar, såklart. För att vi ska kunna köpa en billig slutprodukt så måste de spara in någonstans, och tro inte att det är löner eller förmåner, det är kvalitéten på produktionen som minskas och kvantiteten ökar vilket gör att djuren får det ännu sämre ställt och vi får ytterligare sämre kvalité. Nu pratade jag ju mest om mat som ni kanske förstår, men som även mediciner och kosmetika, det är dyrt att ta in frivilliga testpersoner, ju farligare desto dyrare, då är det lättare att testa på försvarslösa djur och sedan avliva dem om det gick fel.

 

Som sagt, det är som att plocka upp ett splitter ur en krossad spegel och säga att man tänker bygga ihop den igen, med den enda biten. 

 

Vi måste göra mer.

Nu har jag lämnat in sista inlämningsuppgiften och tar helg. Jag kommer bli helt förslappad om livet fortsätter i den här takten, just nu tycker jag i alla fall att det är väldigt skönt.

 

Sedan jag slutade gymnasiet har det alltid funnits något stort stressmoment, tvätten, arbetslösheten, två jobb på en gång, extraanställd (telefonen ringer varje dag), fast tjänst (telefonen fortsätter ringa varje dag?), omplacering  (lite lugnare men skiftarbete under dygnets alla timmar)... i somras hade jag min första riktiga semester sedan 2008, fyra veckor ledigt.... men då var jag stressad över min första inlämningsuppgift på kemin, när den var klar hade jag inte många dagar kvar av semestern. Kanske får jag skylla mig själv om jag fortsätter att ta vatten över huvudet, men nu tar jag det lugnt istället, lite i taget. 

 

Sedan jag slutade jobba har jag kännt mig fri och lycklig, jag har inga krav på mig, ingenstans jag måste vara, jag gör vad jag känner för när jag känner för det. Jag går till lärocentret, men det är för min egen skull, för att jag vill det, inte för någon annan har sagt att jag måste. Jag kanske är begränsad ekonomiskt just nu, men faktiskt så känns det inte så hemskt att jag inte kan köpa massor med småtjaffs, hellre att jag får känna som jag gör nu, att världen ligger framför mina fötter och jag har alla möjligheter att göra vad jag vill.

 

Jag behöver inte längre le och låtsas vara glad mot sura människor för att jag måste, jag kan göra det för jag faktiskt känner mig glad!

Hej, jag lever, ifall någon undrade..... i och för sig har jag nog träffat alla som läser min blogg senaste veckan. 

Skulle hämta mina hörlurar som låg i träningsväskan från igår. Högst upp låg mitt startbevis med baksidan uppåt, där är det reklam för olika lopp nästa år och jag såg ett som jag SKA springa! Lidingö ultra 50K, 4:e maj, 50 km backig terräng.... nu får träningsvärken för den här gången släppa så jag kan börja med nästa projekt! 

 

... ... ... Jag kan inte gå ordentligt och inte ställa mig upp utan att dra upp mig med armarna just nu, men känner det här kärlekspirret som när man verkligen, verkligen vill något när jag tänker på det där loppet. Så, mamma, du undrade vad som skulle komma näst. 

 

Har hittat ett jättebra träningsprogram också. Tänkte vila några dagar först nu bara. 

 

Så hur gick det, jag värmde upp lite upp till starten, kände mig lite varm och anfådd men tänkte "det här kan gå". Uppe vid start var stämningen hög, musik, peppad speaker, otroligt många taggade löpare. Jag glömde bort mina symptom och började komma in i stämningen. Jag hade inte tagit reda på silvertiden innan, men när det ropades upp att den låg på 2 tim 38 min så tänkte jag att det var uppnåeligt och satte det som dagens mål. 

 

Startskottet gick och jag hamnade mitt i klungan för att springa om den ena efter den andra, jag älskar starten på såna här event, jag känner mig alltid så peppad. Jag kände mig stark, och förvånansvärt pigg första milen.... när jag passerat 20 km (kvar) markeringen så tänkte jag att det faktiskt var löjligt hur lätt det gick och jag hade gott om marginal till silvermedalj. Efter halva banan ungefär stöter jag på min klubbkamrat, hon går vid det här laget, konstigt tycker jag, dunkar henne i ryggen när jag springer förbi. Ett par km efter detta börjar det dock bli jobbigt och jag förstår varför Amanda promenerar. Vid 12 km kvar tar jag mina första gång-steg.... jag har hunnit bli rejält hungrig också, och ångrar att jag inte tog mig banan och bulle vid tidigare vätskekontroll. Vid tio km kvar är det ny vätskekontroll och de har både bullar och bananer där med till min lycka! Trycker i mig två bullar, en banan och tar även sportdryck där. 

 

Sista milen var tung, jag gick uppför backarna för att orka ta i mot slutet när det flackade mer...allt som allt är jag nöjd då jag knappt tränat senaste tiden, nästa år är jag i bättre form :) 

 

Sluttid: 2:50:01

Placering:601 av 3426 fullföljande i min klass (kvinnor 30 km) totalt på banan 5314 av ... ja, jag vet inte 15-16000 fullföljande kanske.

 

Idag är det ryggstupa soffläge som gäller.... tänkte mig loppis tidigare i veckan, men det blev inget med det.

 

 

Jobb 8-17

Plugg 17-19

Nu överväger jag om jag ska träna en snabbis, blev lite jobbigt bara för jag har fått paket, och jag väntar på två saker, så är så himla nyfiken på vilket det är, och hur båda sakerna ser ut så klart... så först måste jag nog gå till Gränby. Får väl ta på mig träningskläder innan så jag är förberedd.

Sedan matlagning.

Igår tränade jag för första gången på säkert en månad, på lördag ska jag springa lidingöloppet, men det går säkert bra. Dessutom har jag börjat förstå kemin lite.... jag hoppas jag knäcker den innan veckan är slut.... så har jag en vecka på den sista uppgiften istället för fyra dagar, haha. 

Sex dagar till lidingöloppet, fem pass tills jag slutar på max, tio tills jag MÅSTE vara klar med kemin, annars kommer säkert någon kommungubbe personligen och hoppar på mig. 

 

Mitt liv känns rätt bra, synd att jag måste gå ut idag bara.

Idag känns det värt att betala radioavgiften, tack SVT att ni tar in debatten i ett pålitligt forum som människor tar till sig.

 

Jag fick inte bädda in den men titta här, den är ungefär en timme lång.

Dumt av mig, jag behöver ett par nya vinterskor i år. För fyra år sedan köpte jag ett par doc martens, jag har misskött dem otroligt, men de har ändå hållt, och sulan är det fortfarande inga problem med, det är bara att det gått hål på ovansidan så jag blir blöt om fötterna... dock skulle jag nog kunna putsa upp dem så de ser bra ut.

 

Kontentan är att jag köpte ett par skor för fyra år sedan i bra kvalité, förra året ville jag inte ha stora kängor på vintern så köpte ett par finare vinterskor med klack, budget från Din Sko. De gick sönder på en månad ungefär och det blev mina docs som höll ställningarna förra vintern också.

 

I år tänkte jag att jag skulle satsa på ett par i kvalité igen, för jag sparar ju på att köpa ett par för tusenlappen som håller i fyra år istället för ett par för 300 spänn som håller en månad. Jag hittade vad jag sökte, men alla andra hade också upptäckt dessa, de finns bara i strl 39-41 ÖVERALLT!

 

Och detta är ett riktigt "VILL HA" inlägg och ingen facerape.

Om en månad slutar jag, vad ska jag göra då? Alla frågar, saken är den att min plan är att tänka, ta åtminstone två veckor till att tänka över livet ordentligt. Jag ska plugga, kanske söker jag även ett extrajobb, men det är inte så att jag börjat söka innan jag ens slutat.

 

"Hur går jobbsökandet?" är frågan jag får.... men alltså, anledningen att jag slutar jobba här är att jag inte mår jättebra av det och börjar känna mig väldigt sliten, jag tror inte situationen blir bättre om jag pressar mig ytterligare genom att börja söka andra jobb. Missförstå mig rätt, jag älskar mina kollegor och det är inte så att jag egentligen blir illa behandlad, men den ständiga stressen, tiderna som sträcker sig runt hela dygnet och gäster som tilltalar en som att jag var värd mindre än det deras hund spydde upp på mattan igår tär på mig, jag orkar inte det längre. En kollega sa här om dagen att han tyckte det var synd att jag slutade, att han tyckte jag var duktig. Jag vet att jag utvecklats som person och jag har växt väldigt mycket i och med detta jobb, men stannar jag kommer jag att bli bitter, och jag vill inte förmedla det till nya, duktiga och hungriga medarbetare. Jag är väldigt tacksam för allt jag fått under dessa år, men nu är det dags för en ny era.

 

Jag vill hitta min harmoni, och jag tvivlar på att den finns bland pommes-os och hamburgare, meningen var att det skulle bli ett "sålänge-jobb" för att komma ur arbetslösheten, ett jobb jag skulle ha tills jag kommit på vad jag vill göra med livet, jag skulle börja plugga och söka annat, men blev bekväm i tre år, nu är jag livrädd för detta steg, men jag känner samtidigt i hela min kropp att det är rätt, att jag behöver det.

 

En sak är i alla fall säker, jag ska måla naglarna och bära örhängen igen! Jag ska få tillbaka min identitet.

Ledsen igen för dålig uppdatering. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, det händer inte så mycket i mitt liv. Jag jobbar, jag pluggar, jag kanske hittar på något ibland. I helgen bowlade vi, annars sover jag väldigt mycket nu, det är väl mörkret och arbetstiderna.

Jag funderar på att lämna in min skriftliga uppsägning idag, men jag vet inte vad jag förväntas skriva, fullständigt namn, personnummer och datum är jag rätt säker på, att jag säger upp mig, varför jag säger upp mig? Tacka för åren? Eller ingenting, jag har aldrig gjort detta förut. 

 

 

 

Provsprang nya klockan idag, den är i princip likadan som förra, kanske någon extra funktion som jag inte hunnit upptäcka än. Skulle kalibrera den, men kollade inte batteriet i footpoden innan, smart tjej....så körde en runda utan mätning och sedan in för att byta batteri och mäta upp en km. Checklist inför Lidingö, KOLLA batteriet på footpoden, den äter dem. 

Vi har en inneboende... eller nej, en uteboende liten krabat, hen bor under grillskyddet och välte min cykel igår, taskigt kan man ju tycka när hen inte behöver betala någon hyra.

 

 

 

Tänk att jag fortfarande har besökare, vad gör ni här? Det är dött ser ni väl?

 

Jag har jobbat jobbat jooobbaaaat...... men nej, inte på två dagar nu, och jag tackade nej både till att åka till Åland och Grönan, istället var jag hemma, sprang 2,6 mil i lördags och 1,2 mil i söndag, jag behövde det... dock har jag inte fått någon träningsvärk än, det är helt sjukt.

 

Ikväll jobbar jag stängning med min Leylis och imorgon är det kemilabb, sedan tillbaka till jobbet för stängning då med.

 

Denna vecka börjar skolorna igen, tiden går så himla snabbt! Sommaren är nästan slut och på lördag vankas det bröllop, det ser vi fram emot, jag ska bara tvinga ut karln för att köpa någon finkläd innan dess förhoppningsvis, annars går han väl i jeans och löparskor. 

 

Ajja, ett litet livstecken i alla fall.... min dator är btw på reparation och det kan ju ha att göra med den dåliga uppdateringen här.