Hur attityden kan ändra en hel dag.
Igår skulle jag egentligen klassa som en ren skit-dag, på riktigt, någon hade lika gärna kunnat ställt sig och kasta ruttna tomater på mig, det hade kunnat jämföras med gårdagens händelseförlopp. Däremot så kände jag mig ganska harmonisk, avspänd och glad hela dagen, konstigt.
Jag vaknar av "faaaaaan!!!", tänkte "shit! Nu är han sen!", "DET SNÖAR UTE!!". Så slasksnö satte gårdagens prägel. Sen blev det frukost med kärestan så åkte han iväg till sitt.
Jag skulle till Uppsala för att springa med Team Nordic Trail, men hade ingen brådska, klockan var ju bara nio och passet började sex. Jag tog det lugnt, mös lite, läste ur min bok (nu när jag har varit nästintill sysslolös så har jag köpt en bok "Det sötaste vi har", Ann Fernholms andra bok, jag gillar hennes sätt att skriva skarpt, det är ett väldigt komplext ämne som hon får att låta så enkelt!). Sedan fick jag ett telefonsamtal, ett telefonsamtal som fick mig att längta till på måndag (likt de senaste tre veckorna).
Får meddelande från karln som frågar om jag fortfarande är hemma hos honom, vilket jag var "STANNA, ses om 20", så det blev även lunch tillsammans och gos på det.
Jag tänkte att jag skulle åka med 15:50-tåget, då skulle jag vara framme i Uppsala vid 17 och hinna upp en snabbis för att lämna av mina saker samt dra vidare till passet. På tåget får jag veta att det är förseningar på "upp till 20 min" pga obehöriga på spåret, meddelar ansvarig ledare på passet att jag kommer bli sen och undrar var de tänkt befinna sig så jag kan leta upp dem, hon skickar tillbaka en bild på en karta där hon skrivit i vart hon tänkt att vi ska vara (snyggt!).
17:30 är jag i Uppsala,17:50 är jag hemma, springer uppför trapporna eftersom hissen inte stod nere (hej våning sju, jag gillar inte att stå still och vänta, slöseri på tid). På tredje våningen sitter Com Hem killen som var hos mig förra veckan och jobbar i trappen, med en kund som låst sig ute "Heeeej Janie! Vet du jag hälsade på den där killen från dig" (en kompis till mig som jobbar på hans gym inne i Stockholm), så börjar han småprata (hahaha, känslan när man blir tilltalad vid namn av infosnubben från Com Hem liksom! Han själv heter förresten Ali och telefonisten som ringde mig och ville att jag skulle betygsätta honom efter lät nästan lite obekväm i luren "ja, han hotade ju om jag gav honom en etta så det får väl bli tio då", haha). Nu hade jag sjukt bråttom.
Upp, svida om lite snabbt, jogga ner till Norby, en kvart sen, fortfarande uppvärmning, och nu var ju jag uppvärmd och redo för ett killer-pass med korta intervaller.
Hela eftermiddagen igår var egentligen ett stort irriterande stressmoment, men det beror liksom lite på hur man ser på saker, hur man väljer att se på dem. Förutom det här med tåget så fick jag ju lite extra meditativ tid i Huddinge, lite extra mystid med min finaste, en trevlig pratstund med en sjukt energigivande person och så ett härligt kvalitetspass på det! Det är ju bara bra saker!
Kommentarer
Trackback
