Att bli jämförd med lastbilschaufförer.
Min chef (alltså inte nuvarande, utan han som stannade i en månad och tyckte vi var för bra för honom, som var vikarie under den riktiga chefens första mammaledighet 2010-11, OT.) sa till mig en gång att han sett lastbilschaufförer äta mindre portioner än jag. Grappe tyckte att jag borde tagit det som en ordentlig förolämpning då han förr i tiden brukade följa med när vänner till honom körde lastbil och sett hur de äter. Jag tyckte det var kul, nyss smällde jag i mig en sådan portion.
Skillnaden mellan mig och en lastbilschaffis är att jag, för det mesta, äter ganska nyttigt. I min värld som den är nu, när jag mer och mer lär mig om matens påverkan på kroppen, är det något jag ser som en standard. Sen "fuskar" jag ibland, om det bjuds på annat, inte för att jag är sugen på "slaffs" och "snask" längre utan för det bara blir så. Jag begränsar mig inte, men jag gör medvetna val och väljer mina tillfällen, för ett år sedan hade jag lätt tagit en godispåse framför ett äpple. Nu KÄNNER jag kemikaliesmaken i godispåsen, dessutom tänker jag på konsekvenserna, jag vill inte ha inflammationer varken osynliga eller sådana som bryter ut, jag vill definitivt inte vara konstant trött och seg utan anledning. MEN bara för jag är kvinna betyder det inte att jag inte känner hunger, det kan inte generaliseras så, jag har en aktivitetsnivå som är mycket högre än de flesta andra jag känner har, därför tänker jag fortsätta äta därefter, SÅDESÅ!
Här är en bild för er som inte orkar läsa texten.
Kommentarer
Trackback
