Those who dream by day are cognizant of many things which escape those who dream only by night

Idag sprang jag äntligen lidingö tjejlopp, en mil kuperad terräng, jag har längtat så, varit så himla peppad, det var jättejobbigt och verkligen allt jag förväntat mig och lite till (exempelvis hade jag gjort en missbedömning att jag skulle orka pressa upp i hela aborrbacken...pressade definitivt ingenting där, jag gick i slutet). Helt fantastiskt hade jag det ute i skogen, men vad ska jag göra nu? Nu har ju min morot varit och det känns lite tidigt att tänka på loppen jag vill springa nästa sommar (egentligen kanske det aldrig är för tidigt att börja träna till ett marathon, men alltså, det änns så långt fram att det är overkligt just nu, att jag ens skulle orka det utan att vara dödsjuk en vecka efteråt). Jag får väl helt enkelt börja satsa på tekniken och orientera lite.