Alltså ni anar inte.

Idag har varit en sån PERFEKT dag, vi får se när det kommer papper på att min dag varit perfekt, men förhoppningsvis inom ett par veckor.

Ett liiiite tråkigt hej då på ett par månader, men egentligen så bryr jag mig inte så mycket om det heller, nu, vi får se. Nej, jag tror inte det.


Sen är jag lite sentimental emellanåt också, det har liksom gått in nu... men jag lever och jag känner mig lycklig i det stora hela, så små stunder av gråt, undran och svartsjuka kan jag ta. Det går över, är väl inte så konstigt liksom, hade varit konstigare om det var tvärtom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0