Lätta ditt hjärta, gå inte och grubbla.
Jag är en såndär typisk Svensson som går och är bitter över saker istället för att säga det rakt ut. Jag tar små petitesser ytterst personligt också, "jaha, gjorde den där personen så med flit för att jävlas??" är en vanlig tanke.
Idag har jag i alla fall gjort en liten sak för att ändra på det beteendet. Jag var ner till sjukhuset för att ta mitt (peppar peppar, hoppas) sista blodprov för denna gång, på vägen tillbaka tänkte jag att jag skulle cykla förbi jobbet och prata med dem om mitt schema som inte riktigt fungerat som det ska hittills.
En liten tanke slog mig att de kanske tycker jag är jobbig som håller på och tjatar, men sen slog jag bort den och tänkte att det är för mitt eget välbefinnande. Jag kan inte hålla på och byta bort massor av pass för jag blir dubbelbokad hela tiden, jag har ett schema att gå efter, jag valde dem i första hand förut, men deras schema var inte tillräcklligt långsiktigt för min del, jag vill kunna planera mitt liv lite längre än två veckor framåt, och om jag inte får någon respons på mail så är det bättre att ta det öga mot öga.
När jag kom ner var det två tunga stenar som lyfte från mitt bröst, en som jag inte kommer prata om högt eftersom jag antar att det ingår i sekretessen och så schemat såklart. För mig känns det som värsta stora grejerna om det faktiskt blir ordning på de här sakerna nu (och intressevärdet för er i det här är väl ganska så yttepyttelitet) så jävla skönt!
Idag har jag i alla fall gjort en liten sak för att ändra på det beteendet. Jag var ner till sjukhuset för att ta mitt (peppar peppar, hoppas) sista blodprov för denna gång, på vägen tillbaka tänkte jag att jag skulle cykla förbi jobbet och prata med dem om mitt schema som inte riktigt fungerat som det ska hittills.
En liten tanke slog mig att de kanske tycker jag är jobbig som håller på och tjatar, men sen slog jag bort den och tänkte att det är för mitt eget välbefinnande. Jag kan inte hålla på och byta bort massor av pass för jag blir dubbelbokad hela tiden, jag har ett schema att gå efter, jag valde dem i första hand förut, men deras schema var inte tillräcklligt långsiktigt för min del, jag vill kunna planera mitt liv lite längre än två veckor framåt, och om jag inte får någon respons på mail så är det bättre att ta det öga mot öga.
När jag kom ner var det två tunga stenar som lyfte från mitt bröst, en som jag inte kommer prata om högt eftersom jag antar att det ingår i sekretessen och så schemat såklart. För mig känns det som värsta stora grejerna om det faktiskt blir ordning på de här sakerna nu (och intressevärdet för er i det här är väl ganska så yttepyttelitet) så jävla skönt!
Kommentarer
Trackback
