Pessimist.

Jag sitter och tänker, på mitt liv, vad jag vill göra med det, och varför. Jag känner mig lite som om jag trampar gasen i botten, men leran bara sprutar och trots mina ansträgningar står jag stilla. Jag vill att det ska hända någonting nu, någonting banbrytande som gör att det blir lite förändring.

Jag är så jävla trött på vardag. "Tvätta, städa, räkningar, jaha, vad ska vi äta? Nej, vi har ingen mat, åka och handla, ställ in disken efter dig BLAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaa". Det blir väldigt tråkigt i längden, jag måste bort, och med "bort" menar jag inte en vecka tillsammans med min mamma. Jag fick ingen semester förra året, det blir ingen i år heller (nej jag räknar inte england eftersom vår oförmåga att planera i förväg ruinerade oss och vi mådde rätt dåligt över det vilket förstörde mycket av njutningen).

Det känns som att allt är så låst, jag vill träffa nya människor, bemöta nya kulturer, se nya hörn av världen och vidga mina vyer osv. osv.. Jag är en rastlös person, jag trivs inte av att sitta i samma tre-fyra rum dag ut och dag in.

Älskade om du läser detta och uppfattar det fel, jag menar inte fel. Jag vill bort (tillsammans) MED dig.

Kommentarer
Postat av: zpunken

"Tvätta, städa, räkningar, jaha, vad ska vi äta? Nej, vi har ingen mat, åka och handla, ställ in disken efter dig..

Hehe Välkommen till 40 år av Svensson liv, lägg till en kombi och en liten bebis så är du där ;)..

2009-07-16 @ 18:25:48
Postat av: Janie

:O, och vi har redan börjat! Herregud, lika bra att ta livet av sig på en gång. Är det inte mer än såhär? Hela tiden tänker jag på att jag inte vill ha ett 9-5 jobb och bara gå hela veckorna och längta efter helgen.

2009-07-17 @ 11:34:32
URL: http://janienystrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0