Det är sjukt det här med bloggar.

Personer som jag skulle trott varit helt urblåsta, utseendet att döma, har fått en själ när jag läst deras bloggar, och personer som jag trott varit intressanta och spännande människor har inte haft så mycket mer än en cool stil. Sen finns det ju såklart undantag, men många av mina uppfattningar har ändrats när jag läst om dessa människor som blottar sina liv, sina fritidssysselsättningar och sina förhållanen till familj och vänner.

På tal om det hade jag tänkt att skriva lite om min familj någon dag, men har inte kommit så långt, så här är lite kort om min syn på dom.

Jag har en sval relation med min familj, iallafall mina föräldrar, det är inte så mycket "jag älskar min mamma" i mitt liv tyvärr, men jag har utvecklat något kritiskt emot min mor som gör att jag inte riktigt litar på henne, kanske har någonting med att göra att sålänge allt ser bra ut utifrån så kan det vara trasigt på insidan, om ni förstår?. Min pappa har jag inte umgåtts så mycket med sedan jag var barn, han har väl som de flesta andra pappor varit "den skojiga farbrorn", fast han har så lite tid över eftersom han arbetar 24 timmar om dygnet, annars har jag övningskört endel med honom nu i år och upptäckt att vi är rätt så lika. Mina syskon vänar jag ganska mycket om faktiskt, det har väl blivit så, iallafall jag och min syster, att vi gaddat ihop oss emot våra föräldrar om vi kännt oss orättvist behandlade, eller att vi pratar med varandra ifall något händer som man inte kan berätta för någon annan i hela världen. Mina bröder har alltid haft varandra, men vi har pratat mer och mer nu när dom tycker att jag vuxit upp och är stor nog att ge råd jag också.

Ja det var det om någon ville veta :P.


Sen har jag ju såklart min nya lilla familj som är på bannern, det är väl inte alltid så perfekt, men det är inget. Jag har det bra och jag kan prata med min älskade om allt, i dåliga tider är han något av personlig psykolog, sen att han inte alltid orkar lyssna är en annan femma, jag är inte heller alltid så bra på att lyssna, vi försöker finnas för varandra, det räknas. Katten har det lätt, det jobbigaste måste vara att hon ibland måste åka i sin lilla bur och det är ju jättehemsk, eller kanske att hon måste få en spruta i nackskinnet, vilket ändå inte kan kännas så mycket, kanske är det nog förresten att få medicin mot mask, men så långt sträckte sig nog hemskheterna i hennes liv. I övigt tror hon mest att hon bestämmer här hemma, berättar för oss när det är dags att gå upp och när hon vill synas, och skäller på mig när jag gäver upp allt hon så omsorgsfullt grävt ner i lådan.

Ah, usch, nu har jag också gjort det, det här är ett känsligt ämne faktiskt, vet inte varför. Ursäkta att det var väldigt oigenomtänkt, men jag orkar inte sitta och pyssla på saker som jag inte vågar publicera sen.

Kommentarer
Postat av: celina

Nu får jag ångest och tror att det är mig du menar! :OOO

2008-08-25 @ 21:09:51
URL: http://celina.blogg.se/
Postat av: Janie

Haha, nejdå du kan vara lugn. Det handlar mest om såna man mött på skolan, festival eller liknande som man inte vet så mycket mer om än vad dom heter.

2008-08-25 @ 22:04:03
URL: http://janienystrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0